Psykisk sjukdom

är tydligen ett väldigt relativt begrepp. Jag förstår inte hur läkarna inom denna medicinska inriktning fungerar och/eller tänker.

Om man är något av en enstöring, oavsett om man fungerar utan att omgivningen reagerar runt sin familj där man levt hela sitt liv, och helt saknar förmåga till empatisk förståelse och förmåga att  närma sig det kvinnliga könet och därför låter sin sexuella frustration få våldsamma konsekvenser för minst två kvinnor (varav en tioårik flicka). Att sedan dessa läkare säger att man är fullt frisk, eller i vart fall INTE lider av en psykisk sjukdom är  mig helt främmande.

Detta sagt med en lekmans ord och ur en lekmans perspektiv *L*


Skatteavdrag för singelföräldrar

Som vanligt är det bara kvinnorna man tänker på, i vart fall i de debattinlägg och artiklar jag läser. Hur är det med alla de män som blir överkörda rent ekonomiskt bara för att de har fel kön?

Jag har min dotter lika mycket som hennes mamma, men än så länge så är det bara hon som har tagit åt sig av alla de ekonomiska stöd som finns. Varför kanske ni frågar. Jo barnet är skrivet på mamman (dvs enl skattemyndigheten så skall  posten gå dit). Man kan inte ha en person skriven på mer än en adress. Detta gör enligt familjerätten att alla beslut gällande min dotter så är det alltid Mamman som har sista ordet, dvs är vi oense om en sak så är det Mamman som får som hon vill.

Jämlikhet - Nej
Tänk på barnet i första hand - Nej

Alla dessa regler skrivs för MAMMANS bästa och inte barnet....

Undrar ni varför MÄN inte engagerar sig i sina barn?

Jo, eftersom kvinnan (i dessa fall) enbart ser mannen som en som skall göra kvinnan gravid och därefter förse henne med pengar i 18 år. Detta får kanske inte mannen att vilja engagera sig allt för mycket.

Det är dags att se över synen på hur vi behandlar våra barn.....

Mitt nya jobb

Tja....förtröstelsens tid är förbi. Jag behöver inte våndas längre. Väntan och ångest är över....

Jag har ett jobb när sommaren är slut.

Har varit på två anställningsintervjuer för detta jobb:
1) Manpower
2) Telenor
Jag träffade personalchefen på Manpower på första intervjun och därefter verksamhetschefen på Telenor på den andra. De tyckte uppenbarligen båda två att jag var lämplig för arbetsuppgiften. Jag är alltså anställd av Manpower och uthyrd till Telenor. Där skall jag jobba som first- & secondline support på Företagssidan som handhar mobila och fasta telefon och datatjänster. Dvs fast och mobil telefoni samt bredband. En utveckling för mig och samtidigt ett lite bättre jobb då det är ett större företag, bättre rutiner och faktiskt bättre betalt. Får jag dessutom sedan anställning på Telenor (vilket är målet) så blir allting ännu bättre.

Jag vill inte avslöja för mycket om tjänsten då jag inte vet hur mycket jag får säga....det är ju ett kund/leverantörsuppdrag och därmed får man inte handskas med information hur som helst *L*.

Jag är i vilket fall eld och lågor och hoppas på det bästa. Om bara hälften av vad verksamhetschefen sade var sant så är jobbet rena paradiset jämfört hur jag har haft det på min tidigare anställning.

Dödsstraff

Ett känsligt ämne för en del och ett självklart val för andra. Själv är jag lite kluven och måste tyvärr erkänna att jag har vacklat lite i denna frågan. Av många orsaker, förvisso, men nu på sistone har jag fått lite insikt (tror jag) i männskligt beteende och har kommit till en något radikal insikt:

Människor som har en stark åsikt och framförallt där åsikten verkar vara skriven i sten är oftast dem som besitter  minst insikt eller kunskap om ämnet ifråga. Jag säger oftast då jag givetvis inte är någon profet eller siare och inte besitter någon absolut kunskap om alla idag levande varelser. Ändock upplever jag mig själv som så att ju mer kunskap jag besitter i ett visst ämne desto mer inser jag hur mycket det finns i detta ämne jag inte känner till eller behärskar. I början när man skrapar på ytan inom ett visst område så kan man ju tycka att det där är ju självklart, sedan inser man med tidens gång och ju mer kunskap man besitter att allting är inte så enkelt.

Tillbaka till dödsstraffet och framför allt de brottslingar som är och kan bli dömda till ett sådant (straff). Det intressanta i frågan börjar vid vägskälet om vi skall vårda eller straffa brottslingar? Om svaret blir straffa så kan ju dödsstraffet vara en del av detta. Det medför dock vissa komplikationer, men vi kommer in på detta senare. Om svaret däremot blir vårda, så är ju ändå straffskalan och framförallt spektrumet på brotten ganska vitt. Det är ju dock lite skillnad på att snatta godis i en butik, göra inbrott i en sommarstuga (som står tom hela vintern), eller att mörda en människa som man nyss våldtagit, eller att låsa in ett barn för att våldta och/eller indka incestiuösa handlingar på detta (vari ligger skillnaden igentligen). Frågan man bör ställa sig om man besvarar frågan med att vi skall vårda brottslingar är ju ändå följande:

Finns det brott som är så grova att vård inte fungerar? 
Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?

Den första frågan är något enklare att besvara än den andra: Dock bör man inte göra sig misstaget att man besvarar den med ett enkelt Ja eller Nej. Jag finner (minst) fyra brott som är så pass svåra så att enbart vård INTE är tillräckligt.

1) Sexuellt utnyttjande av barn (dvs incest eller våldtäckt på minderårig - same same but different predator)
2) Barnmisshandel - som leder till men för livet där minst blodvite uppstår
3) Våldtäckt på kvinna eller man, speciellt om det är grovt eller utfört i serie av samma gärningsman
4) Kvinnomisshandel och grova kvinnofridsbrott

Om man skall vårda personer som utfört dessa brott så bör man säkerställa att det är utom all rimlig tvivel att personen i fråga INTE kommer att begå dessa brott IGEN. Kan man inte säkerställa detta så bör inte personen bli släppt på fri fot. Dessutom så bör en person som begått ett brott enligt ovan och som senare i livet i något skede dömas till ett hårdare och strängare straff pga upprepandet i sig. Dvs, det skall vara svårare att straffa sig fri från en sådan dom.

Mitt resonemang leder till slut till en följdfråga till den första frågan. Dvs OM en person begår brott enligt listan ovan och dessutom visar sig svårvårdad och MINST en gång upprepar sitt brott, finns det en gräns för HUR MYCKET vård och resurser man skall lägga på  honom/henne? Dvs finns det ett tillfälle där man bör tänka sig att personen är så pass asocial och icke återanpassningsbar så att man bör överväga ett mer definitivt straff, mao dödsstraff? Jag är själv kluven här. Tidigare i livet så svarade jag definitivt Ja på denna fråga. Men senare i livet har jag fått betänkligheter.

Vem avgör om en person är så pass svårvårdad så att han är ett alternativ för dödsstraff?
Hur säkerställer vi att bevisen mot personen är absoluta?

Jag tror inte att någon Svensk vill hamna i ett land (Sverige) där han kan bli dömd till dödsstraff UTAN att vara skyldig, eller?

============================================================================================

Den andra frågan är - om möjligt - något mer komplicerad: "Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?"

Dvs finns det människor som föds onda, eller är det så att miljön påverkar i större grad än vad vi vill vara medvetna om? Personligen är jag av uppfattningen att alla människor föds lika, både till värde och till innehåll, dvs vi är varken onda eller goda, utan vi präglas ganska hårt av  vår omgivning när vi växer upp. De första åren är givetvis viktigast. Det är då vi lär oss vem vi är, vilka som tillhör vår familj. Vi lär oss även kärlek, både till oss själva och till vår omgivning, dvs familj, vänner men även mänskligheten, djur och natur.... Vi lär oss att interagera med andra människor, att fungera individuellt och i grupp. Det är främst föräldrarna, men även syskon, övrig släkt, kompisar och de personer som man hyser någon form av personlig relation till under sin uppväxt som har en viss mån av ansvar för detta (givetvis i olika grad) men framförallt som påverkar
oss i mer eller mindre grad. Det är här vi kan hitta abnormiteterna, dvs om någon av dessa funktioner saknas eller är "annorlunda" så kan detta ge upphov till felaktiga signaler och sedermera beteende hos den i vuxna livet kriminella individen.

Skall man bortse från denna miljömässiga påverkan som ju haft en stor inverkan på hur individen sedan har blivit?  Skall man enbart straffa individen för dess beteende och inte ta hänsyn till vad som gjorde honom/henne till den han/hon är idag? Vari ligger humanismen i detta? Vad gör oss till mindre monster än det vi vill straffa om vi själva inte kan se bortom den yta vi så förfärade vill se försvinna bort? Finns det ingen nåd och tro om bättring hos männskligheten?

Om svaret på alla dessa frågor blir nej....då undrar jag om vi gjort oss förtjänade att kalla oss civiliserade.

USA - nej tack

Varje gång jag betraktar något som är amerikanst (läs USA) så  bekräftas det bara för mig om hur illa jag gillar det landet och dess administration. Detta syns mest nu efter åtta (8) år av republikanskt styre. Maken till skygglappar och indoktrinerat hat mot de som inte tycker som dem. Kan endast hitta motsvarigheten hos folkpartiets Jan Björklund, han är ju dock knävalp hos fd premiärminister Tony Blair som i sin tur är detsamma hos President George Fucking Bush.

Orkar inte älta allt här, vill inte ondgöra mig över skiten i onödan och på så sätt göra ert liv värre än vad det är....*L*

Tillägg:
Det är alltså inte befolkningen som sådan jag har något emot, utan enbart administrationen. Visserligen finns det en del i deras livsstil som jag har väldigt svårt för, men olikheter och skillnader skall inte göra att man tycker illa om varandra eller att man  bygger förakt och murar. Det är istället möjligheter till att lära känna varandras skillnader och dra nytta och erfarenheter av det.

Bloggtystnad

För er som följer mina märkliga inlägg - och ni är nog inte så många. Har väl märkt av en viss tystnad sedan i mitten av april. Gud i London, det är faktiskt exakt två månader sedan jag gjorde ett inlägg sedan sist.

Har faktiskt ingen direkt ursäkt för detta. Har helt enkelt valt livet istället för att välja den virtuella värld som detta ändå är?

Har ju som en del kanske har märkt i mina inlägg haft en turbulent tid på jobbet. Uppköp, uppsägningar och folk som har slutat självmant. Själv blev jag uppsagd i början av april och har sedan den 17 april (i princip) tagit ut semester fram till den 15/5 då jag blev arbetsbefriad, dvs får gå hemma med lön. Ännu inte arbetslös men dock ändå ett steg närmare det utanförskap som den borgerliga alliansen så faderligt har varnat för

Politikerförakt

Hmm, gluttade lite på riksdagsdebatten idag vid lunchtid (enl klockan). Insåg snabbt att ingenting är förändrat. Alla bara ljuger och står i. Inte konstigt att ingen orkar bry sig om att gå och utnyttja sin rösträtt, när resultatet ändå bara bli att dessa mindre mentalt bemedlade människor står och orerar i tv och på våra torg. Ingen av dem vågar ju ta sitt ansvar och stå upp för vad de gör och inte gör. De vågar inte stå för sina åsikter.....

Kan tänkas att jag är lite vinklad på grund av mina politiska åsikter men jag blir förbannad när man står i tv och tar upp direkta lögner och dessutom vinklar sina uttalanden så att om det inte är ett direkt faktafel så är det i vart fall en direkt hårdvinkling av ett begrepp eller händelse direkt taget ur sitt perspektiv.

Jan Björklund och Lars Ohly står och orerar i direktsänd tv. Ingen av dem vill besvara den andres lögner, påståenden och fjantiga frågor. Ingen av dem är väl direkta favoriter, men jag gillar i vart fall den ena mer än den andra, hehe....

Vuxna män och blonda liberaler i TV

Det kallas visst debatt-tv och är ett populärt inslag om man vill titta på lite fiiiiinare program. Personligen tycker jag att det är sandlådenivå. Folk sitter och skriker varandra i mun och har inte ett öre för att lyssna på vad den andra säger. Tar inte till sig någonting utan upprepar bara sitt mantra som papegojor (ett uttryck som är direkt stulet från programmet igårkväll på Kanal 1) Epitetet går dock att använda på samtliga (nästan uteslutande) deltagare. Möjligtvis undantaget de två individerna av kinesiskt ursprung som ödmjukt satt och väntade på sin tur och som slutade pratata så fort programledaren gav ordet till någon annan (läs gaphals)

De fånigaste deltagarna - läs top 3 (utan inbördes rangordning) var följande:

1) Blond LUF- ordförande (såg aldrig hennes namn)
2) Jan Myrdal - något stel i sin argumentation och dryg i att aldrig lyssna på någon annans åsikt.
3) Clas Malmberg - älskar alla utom dem som har ngt emot hans åsikter....

Mobbinghumor

Humor ser olika ut för olika människor. Jag är en vän av humor och kan själv ibland upplevas som lite märklig i mitt sätt att se på humor. En sak jag dock aktar mig för är att använda strikt nedlåtande humor, eller sk mobbinghumor.

Den sista tiden (läs de senaste 5-10 åren) så upplever jag att det blivit ett hårdare klimat. I alla fall bland vissa komiker och även andra yrkesutövare som använder sublim humor som vapen. Det är inte, enligt mig, ok att använda nedlåtande uttryck och rent pennalistiska grepp enbart för att vinna en humoristisk poäng.

Alex Schulman använder ofta samma humorstil som exempelvis Pontus Enhörning gjorde i början av 90-talet. Skillnaden är väl att han gör det mot verkliga personer och inte en anonym radiostudioman osv.....

Alex humor riktar sig ofta mot folk som icke bor i stockholm, eller folk som inte är lika coola och inne som han.

Vem fan är Alex Schulman igentligen. Vad har han gjort????

Bloggkungen och hans protege

Nu har schulman gjort det igen. Dvs INTE gått i pappas fotspår. Han är den enda och den största tönten av alla. Han har, mig veterligen, aldrig gjort ett enda vettigt arbetspass. Hans enda merit är att han skapat en blogg som av någon konstig anledning läses av allt för många människor.

Personligen har jag valt att undvika att läsa dem. Varför kanske ni undrar. Jo, genom att låta bli, så kanske jag skickar signaler till en annan människa att låta bli. På så sätt kanske jag och sedmera den andra personen kan påverka ytterligare människor att INTE läsa schulmans blogg. Till slut så kanske det är så få människor om än några som läser skiten han skriver och då kanske Alex blir arbetslös.

Tyvär är väl detta en utopi, men det är en liten förhoppning jag har. Att världen är så god att människan har insikt om vad som är rätt och fel. Jag vet att det är naivt att tro så, men man måste alltid ha ett hopp om bättring. Vad skall man annars hysa förhoppning kring?

Jag vill inte tro och veta att människan är så innerligt egoistisk och fåfäng att mobbing, mode och annat ytligt skit, är viktigare än mänskliga värden......men jag kan ju ha fel.

Socialnämnder - jag blir bara så trött....

Hur FAN kan man tilldömma vårdnaden till en man som så uppenbart har misskött och våldfört sig på sin minderåriga dotter. Jag blir bara så trött. Sådant här får en ju att vija starta upplopp och göra revolt. Vi kan inte ha det så här i ett civiliserat samhälle. Det måste finnas någon rim och reson.

Då var det klart....

hmmm, fem månaders uppsägning (fram till 31/8) med betald lön och beting på vad vi skall göra fram till dess....dvs om vi jobbar lite så kan man vara ledig i juni, juli och augusti med betalning....rätt schysst. Dock vill de att man skall skriva på ett avtal där man avsäger sig återanställningsrätten (enl LAS).....

får fundera lite på det....hörde idag att två medarbetare har blivit erbjuden vidareanställning i IP Only som företaget som köpt oss heter. De skall då jobba från Uppsala eller Malmö (de visste inte riktigt själva). Kan iofs inte tänka mig det jobbet, möjligtvis från Malmö, men det är tveksamt....hehe. Har ju nu familj + min dotter att tänka på....

Kristianstad, växjö eller kalmar är så långt jag kan sträcka mig, vad jag tror och tycker nu ialla fall....

Stämningen på jobbet är väl inte jättegod. De har ännu så länge inte betalat ut våra löner....så det gör en ju lite skeptisk till att gå hemma med betalning.....när man inte får betaln när man ÄR på jobbet *L*

Domedagen

Idag klockan 13 faller domen.

Då skall jag in på möte till konsulten som är satt att förvalta vårt bolag (där jag är anställd)
Ryktet säger att ett antal uppsägningar kommer att falla idag.....¨
Kan inte annat än säga att det pirrar lite i magen.....

Även om jag inte är 100%-igt säker på att jag vill jobba kvar här så är jag inte helt nöjd med
att bli uppsagd innan jag hittat något annat. Det är kanske lite ambivalent (krasst uttryckt)
Men så känner jag och så är det helt enkelt.....

Samtidigt läser man en massa i tidningarna som man blir arg och irriterad över, men som sagt
det får jag skriva om senare....orkar inte riktigt samla tankarna just nu....

Det är ett mindre kaos just nu, både på kontoret och i huvudet faktiskt.....

I all min bedrövelse och känslosamma bergochdalbana så ser jag ett ljus i tunneln.

Min kära underbara Gabriella och hennes fantastiska dotter Tilde. Tillsammans är vi en underbar familj.
(tycker jag) och jag trivs som fisken i vattnet. Utan dem och min dotter så hade nog min värld krackelerat lite....
Den hade blivit lite tråkigare att bo i och att verka.....så är det just nu....tills jag vet mer om framtiden....

Det kommer mera.....

Öroninflammation

Hade feberfrossa hela natten mellan torsdagen och fredagen. Bestämmde mig därför att vara hemma i fredags. När jag ringde till jobbet förstod de. De hörde direkt på min röst att jag aldrig skulle palla att sitta i telefon en hel dag. Detta börjar bli jobigt. Jag är inte helt sjuk, eftersom jag uppenbarligen inte har någon feber - frossa JA, men feber enligt termometern NEJ. Låg hemma hela dagen medans Moria var i skolan och sedan hos farmor och farfar som planerat på eftermiddagen. Hon ringde och frågade om hon fick sova över vilket hon också fick. Gabba ringde sedan och frågade om jag ville följa med henne hem, vilket jag ville. Skönt med sällskap, jag låg nedbäddad i soffan medans hon fixade mat. Jag fick dåligt samvete och ville  hjälpa till, men hon ville att jag skulle vila eftersom jag var sjuk. Vi åkte hem sedan eftersom vi sover bättre (tillsammans) hos mig.

Vaknade på  natten av att höger öra susade och pyste, bultade och fräste. Jaha, tänkte jag, nu har öroninlfammationen kommit som ett brev på posten. Gick  upp och tog en voltaren (budgetvarianten, diklor-ngnting) och två alvedon. Hjälpte dock inte. Tjugo minuter i sju vaknade gabriella och frågade hur det var, jag berättade om min s märta och hon tyckte jag skulle ringa lasarettet. Gjorde så och fick en tid klockan nio.

Blev undersökt och hemskickade med penicillin. Ny sort men det blir säkert bra....

Trummhinnan sprack sedan på eftermiddagen (under en liten sömnlur....) kändes ingenting och jag kunde även tryckutjämna (vilket läkaren rekommenderade)

Nu känns det dock som att öroninflammationen gått över även i vänster öra,  känner ett tryck där också, men hoppas att det är inbillning eller att det går över med medicinen. Fortsätter även att ta voltaren och alvedon, mot smärtan. Kan inte sova annars. Hör dock väldigt illa, blir lomhörd då öronen slår lock av att örongångarna är täppta och öronen är fulla med vätska.

Mörka tankar

I grund och botten är jag en förlåtande människa.
Jag tycker att alla människor är förjtänta av en andra chans.
Vi kan alla göra fel och borde därför få visa att de ändrat på sig.

Det finns dock undantag.

Ibland tänker jag mörka tankar. Tankar som enbart existerar
längst ner längst in i min mörka själ.
Tankar kring pedofiler, våldtäktsmän, barnmisshandlare och
kvinnomisshandlare.

Människor som våldför sig på andra människors kropp och själ.

Människor som väljer att fördärva livet för andra människor förtjänar
inte en andra chans. De gav ju inte sina offer en chans.
De har inte möjlighet till en andra chans....det är redan försent.

Visst skador kan läka och själens ärr kan försvinna, men är det
verkligen så. Kan vi vara så säkra på att dessa människor kan gå vidare?

Blir lite trött ibland när jag hör argument om att vi måste tänka på brottsutövarnas anhöriga.
Vi får inte hänga ut pedofiler och våldtäktsmän i media för då kan dessa riskera att råka
illa ut. De kan få nedlåtande blickar och folks ilska riktad mot sig.

Men brottsoffren då?

De valde inte heller detta. De ville inte bli utnyttjade eller våldtagna.
Vilket val gav man dem?

Häng ut dem bara. Detta är faktiskt enda gången när ni får höra mig säga att
de gör detta bra i USA. Såg ett program på Kanal 5 "the hunt of the predators"
eller något sådant. Det behandlade just detta. Sk Brottsprovokation. Man letade
upp män som sökte kontakt med underåriga barn på internet. Man lockade dem
till en villa, konfronterade dem och när de flydde alternativt gick därifrån så blev
de anhållna av polisen som var på plats utanför.

OBSERVERA att detta är enda gången jag tycker det är ok med Preventiv sk
brottsprovokation. Man fångar in rovdjuren INNAN de gjort något OM de inte
gjort det FÖRUT.

Kan inte se det felaktiga i detta.


Klockan

Har varit helnöjd hela helgen. En fantastisk familjehelg, först fredag och lördag (dag) med dottern som kom till mig i fredags. Vi har umgåtts och haft det jättemysigt. Vi har städat hennes rum och shoppat på stan. Helt enkelt en mysig tillställning. Resten av helgen har jag ägnat åt min familj, mor, far och bror men även min flickvän och hennes dotter.

Efter helgen är man ju lite trött, inte nog med det. Jag hade tvättstugan på söndagkvällen och det brukar ju alltid sluta sent så jag var inte så konfunderad när jag vaknade (6.30) imorse och var mer än lovligt trött. Hade ju dessutom tittat på ett pokerprogram och släckte inte tvn och lampan förrän klockan var nästan halv två på natten. 5 timmars sömn är ju inte så mycket....bestämde mig för att ta sovmorgon och lade mig i sängen för att sova en halvtimme till, satte klockan på 7.15. Min dotter skulle ju till skolan så jag var ju tvungen att gå upp. Vi gjorde oss raskt i ordning för att gå till skolan....vi mötte en granne i trappen som förvånat utbrast: vad tidiga ni är idag?

Något fundersam gick vi vidare och när vi kom till torgen så sneglade jag mot tingshuset (det finns en väggklocka där) och döm om min förvåning när den står på 06.40 istället för 07.40 (som jag trodde) Jag hade köpt en ny mobil och jag använder alltid mobilen som väckarklocka....hade satt klockan rätt det vet jag, men sedan gjorde jag mig till minnes att jag pillat med tidszonerna, den hade varit felinställd på greenwich time istället för centraleuropa (som vi tillhör) vilket gjorde att klocka ställdes fram en timme utan att jag märkte det.....usch ianna mig, inte konstigt att jag var trött, 4 timmars sömn istället för 5 (vilket är lite i isig)

Jo jo...idag får man ha tändstickor i ögonen för att inte rasa ihop helt....

Det vackraste

är att få ligga bredvid och se henne när hon sover
är att få se henne stiga upp på morgonen
är att få se hennes ögon vid frukostbordet
är att få höra hennes röst i telefon
är att få se henne komma hem från jobbet
är att få laga mat tillsammans
är att få äta allihopa runt bordet
är att få ligga sked och hålla om henne

är att få vara tillsammans

Bihålor

Är säkert bra att ha, när de funkar och inte är till besvär......
Mina är dock ganska jobbiga just nu.....har världens förkylning och den påverkar
bihålor, lungor, luftvägar, öron och huvud (-värk)

De gör helt enkelt mitt liv till ett litet helvete just nu....
Varje gång jag går utanför dörren, så får jag astmaliknande besvär
lungorna och luftrören rosslar, jag hostar till huvudet bara värker och
jag nästan spyr.....det är skit jobbigt.

Äter Coccilana, men enbart för att kunna sova...vill inte bli berorende
Ibland får jag ont i revbenen (musklerna därimellan) så jag får ta voltaren
(eller vad nu budgetvarianten heter) för att stilla smärtan......går ju inte att
hosta annars och det är ju slemmet som måste/behöver komma upp...

Skitbrowser

Skrev ett halvlångt inlägg och hur mina bihålor påverkar mitt liv just nu.
Men eftersom jag gör det på jobbet så är det ju lixom inte helt koncentrerat
på inlägget. När jag skulle publicera så fick jag skriva användarnamn och lösenord
vilket man brukar få när man "väntat" för länge. Det som händer är att man brukar
få publicera om inlägget som lagt sig som ett "utkast"....

Dock inte idag....det är helt väck...puts väck


SSSSSKKKKKKIIIIIIIIIIIIIITTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTT!

Kölden

Den gula solen
kyler min kropp
likt ett undandraget täcke
tidigt om morgonen

Gåshuden sprider sig
längs armarna
Huttrande drar jag mig bort
mot avgrunden

Det svarta hålet skrattar
nedlåtande och rått
Smutsen lyser brunt
i mitt kalla ansikte

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0