mjukispappa

I grund och botten är jag en förlåtande människa.
Jag tycker att alla människor är förjtänta av en andra chans.
Vi kan alla göra fel och borde därför få visa att de ändrat på sig.

Det finns dock undantag.

Ibland tänker jag mörka tankar. Tankar som enbart existerar
längst ner längst in i min mörka själ.
Tankar kring pedofiler, våldtäktsmän, barnmisshandlare och
kvinnomisshandlare.

Människor som våldför sig på andra människors kropp och själ.

Människor som väljer att fördärva livet för andra människor förtjänar
inte en andra chans. De gav ju inte sina offer en chans.
De har inte möjlighet till en andra chans....det är redan försent.

Visst skador kan läka och själens ärr kan försvinna, men är det
verkligen så. Kan vi vara så säkra på att dessa människor kan gå vidare?

Blir lite trött ibland när jag hör argument om att vi måste tänka på brottsutövarnas anhöriga.
Vi får inte hänga ut pedofiler och våldtäktsmän i media för då kan dessa riskera att råka
illa ut. De kan få nedlåtande blickar och folks ilska riktad mot sig.

Men brottsoffren då?

De valde inte heller detta. De ville inte bli utnyttjade eller våldtagna.
Vilket val gav man dem?

Häng ut dem bara. Detta är faktiskt enda gången när ni får höra mig säga att
de gör detta bra i USA. Såg ett program på Kanal 5 "the hunt of the predators"
eller något sådant. Det behandlade just detta. Sk Brottsprovokation. Man letade
upp män som sökte kontakt med underåriga barn på internet. Man lockade dem
till en villa, konfronterade dem och när de flydde alternativt gick därifrån så blev
de anhållna av polisen som var på plats utanför.

OBSERVERA att detta är enda gången jag tycker det är ok med Preventiv sk
brottsprovokation. Man fångar in rovdjuren INNAN de gjort något OM de inte
gjort det FÖRUT.

Kan inte se det felaktiga i detta.