mjukispappa

Det finns två sidor av ett mynt och därför alltid minst två åsikter kring ett samhällsproblem. Klassamhället är orsaken till varför jag är socialist. Jag tror inte på att den nuvarande politiska struktur som styr vårt samhälle kan lösa problemen som finns i vårt samhälle. Jag tror inte heller på de förklaringar som ges till varför vi har sk konjunkturer eller sk svängningar i ekonomin. Det är inte heller enkelt att förklara varför vissa människor alltit blir eller är arbetslösa.

Ja, det finns människor som av egen fri vilja är arbetslösa. Det finns också de som väljer att vara det frivilligt mellan två olika anställningar. Men det finns också, och det är det som många människor glömmer eller bortser ifrån, människor som pga miljö och arv inte har möjligheten att välja högre utbildningar och på så sätt skaffa sig möjligheten till större utbud på arbetsmarknaden. Det finns de som har varken den ekonomiska eller intellektuella möjligeheten av flera olika skäl. De kan vara uppväxta i en miljö där intellektuell stimulans inte är en del av vardagen. De kan vara uppväxta i en miljö där det inte finns möjlighet till inkörportar till arbete. Jag själv exempelvis har en mor som jobbar på arbetsförmedlingen och en far som var militär. Inte direkt några arbetsplatser där man kunde få sommarjobb i tidgas tonåren och därmed förlorade lite av det nätverk som kompisar och andra kunde bygga upp på det viset. Själv fick jag plocka jordgubbar i tre år innan jag kunde få ett annat sommarjobb. Då var jag nämligen tillräckligt gammal (18) för att få ett riktigt jobb som sommarvikariat. Det var som annonsmottagare på Sydöstran. Jag hade kompisar som hade jobbat på riktiga arbeten ända sedan de var 15 år. Orättvist? tja, kanske det. Men det visar i alla fall betydelsen av miljö och arv. Hur är/var dina föräldrar under din uppväxt? Vad jobbade de med? Vilka umgicks de med? Vad hade de för kontakter? Vad förmedlade de för tankar och åsikter till dig? Hur påverkade allt detta dig?

Klassamhället mina damer och herrar. Påverkar oss alla. Vem har råd att betala sin egen utbildning. De flesta som jobbar inom de högre ämbetena. VD, styrelseordförande osv har minst två universitetexamina, varav minst en utomlands och då ofta USA. Det bekostas oftast av egna medel och kan alltså inte göra sig möjligt av vem som helst oavsett intellektuell förmåga. Orättvisst kanske jag och några med mig tycker. Tyvärr inte alla. Många ser det som att man är sin egen lyckas smed. Jag håller inte med. Jag tycker att det är lite mer komplext än så, som ni kanske kan förstå av mitt resonemang ovan.

God Natt

Tror ni inte att jag vaknade 05.22 (ja jag tittade på klockan). Till slut fick jag gå upp och gå på toaletten för att över huvud taget ha en möjlighet att somna om. Jag hade ju ställt klockan på 07.15 och ville faktiskt sova så länge för att inte svimma av trötthet när jag skulle sitta bredvid stackars Alban när han skulle köra hela vägen hem. Somnade om till slut för tiden gick väldigt fort tills klockan ringde.

Samma procedur som tidigare, dvs dusch och sedan vänta på  Alban för att gå ner till den danska varianten på internationell frukost. Gott och mättande som sagt.

Våra kurskamrater gjorde oss sällskap och vi kollade så att vi skulle till samma ställe, ja man vet ju aldrig =).

Väl framme så kom aldrig våra kurskamrater så strax efter 9 så kom Lee (läraren) ut för att röka och släppte då in oss. Döm om min förvåning så var de andra redan där. Det visade sig att de gått in ett annat håll =). Tur att rökarna är vanemänniskor =).

Dagen blev kort och intensiv. Vi var färdiga redan klockan 12.50 och satt i bilen redan 12.55. Ändå hann vi med en lunch som bestod av potatisgratäng och kalkontournedau (osäker på stavning här, men jag orkar inte kolla *L*). Gott. Danskarna kan faktiskt laga mat ibland ;).

Hemresan gick (går) betydligt fortare än ditresan. Klockan är nu 18.51 och vi passerar precis Norje. Vi räknar nog med att vara framme strax innan 20. Alban skall ev hämta sin flickvän i Ronneby då hon skall till Karlskrona på någon sorts tentafest.

Jaha, det var väl allt för idag. Ikväll blir det lugnt efter resan. Möjligen en whiskey eller två för att koppla av.

Kram alla läsare *L*

På grund av en effektiv utbildare så var vi klar redan klockan 16. På grund av avstånd och bilparkeringar så var vi hemma vid hotellet klockan 16:30. Vi tog en snabbrunda på stan innan affärerna stängde. Jag behövde köpa batterier till kameran eftersom de var helt slut...upptäckte jag i går. Blev visst lite snacks också =).

De danska kurskollegorna ville ut och äta redan vid 17:30, men det tyckte vi var alldeles för tidigt. Dels var vi inte så hungriga och dels var både jag och Alban lite trötta. Alban låg och sov medans jag ringde ett samtal, duschade och helt plötsligt kännde att jag började bli våldsamt hungrig =). Messade Alban och frågade när vi skulle gå. Han sov ju som sagt, men efter lite Philipssons övertalning så tog han en snabbdusch och vi gick till slut ut på stan. Hon var då strax efter 18:30.

Vi tittade runt lite och kom till slut till ett ställe som hette Cox Orange (?!?). Där hade de trerätters middag för 168 danska kronor. Det var billigare för tre rätter än vad vi hittils hittat för EN rätt. Ja, det fanns visserligen kebab, pizzor, korv och hamburgare för billigare än så, men både Alban och jag ville ha riktig mat.

Det visade sig snabbt varför. Förrätten och efterrätten var rätt så små (fint ställe, det märker man på portionerna), men de var helt ok smakmässigt. Dock blev det katastrof med huvudrätten. En pepparstek som var helt smaklös. Den smakade varken peppar eller salt. Den smakade inte någonting. Den var ju rosastekt (som jag normalt gillar) men helt osmakligt. Till det kom det oskalade potatisar som var för mjuka och också ganska trista. Fy bövelen.

Menyn

Rökt lax, med krispig sallad och dillsås. Serverades med hembakt (?) bröd och smör.
Utskuren pepparbiff med rotfruktswok och potatis
Brieost och druvor med bröd och smör.

Till det en carlsberb på fat.

Borde varit mumma, men tyvärr så smakade huvudrätten inte så mycket så helhetsintyget drogs ner rejält.
För och efterrätten var ju helt ok, dock väldigt små. Blev ju ändå mätt då vi åt upp allt.

Alban åt vitlöksmarinerade räkor till förrät och glass med frukt till efterrätt, annars samma huvudrätt.

Efter maten gick, eller snarade rullade, vi hem och tittade på en film som  Alban hade med sig. Den hette Drag me to Hell. En lovande titel, skräckfilm som jag hört mycket gott om. Men jag vet inte om det var fel på mitt humör, men jag tycket filmen var urusel. Den kvinnliga skådespelaren var rätt usel samtidigt som man hela tiden störde sig på manuset som koncentrerade sig mer på att kvinnan gjorde bort sig gentemot svärföräldrarna istället för att bygga upp en otäck stämning. Bitvis lyckades man givetvis, men som helhet funkade det inte för mig.

Somnade strax efter 12 efter att ha slötittat lite på tv. Rolig sak är att man faktiskt kan kolla på TV4 och SVT2 i Ålborg. Säkert även SVT1 (borde man väl?) men den hittade jag aldrig.

Vaknade redan vid sex imorse - VARFÖR - men kunde ändå slumra fram till klockan var sju. Då var det upp och hoppa och raskt in i duschen. På med kläderna och ner till den efterlängtade frukostbuffén. Visserligen svagt danskt kaffe, men omelett, prinskorv (?) och bacon som  småvarmt. Till det så var det varmt bröd och goda pålägg. Ost, skinka, brie men också marmelader av olika slag. Givetvis fanns även filmjölk med cornflakes och olika musli. Mums

Strulande GPS (jävla navigator) gjorde att vi inte riktigt hittade till dit vi skulle, men till slut så kom vi dit. I receptionen blev det ytterligare kaffe, innan vi blev upphämtade och körda fram till utbildningslokalen. Antagligen en kundserviceavdelning inom den danska avdelningen för det var öppna landskap över hela byggnaden och enbart unga personer som satt och pratade i telefon =). Vi fick en datorsal vid sidan om.

Massivt utbildningsmaterial och en underbart engagerad lärare. Han var från  england och helt lyrisk om det han höll med om. Brittisk humor är tydligen något jag gillar. Tja, i vart fall  hans humor =)

Nu är vi tillbaka på hotellet och slappar en stund. Sedan är det dags att gå ut på stan och  hitta något att "spise". Få se om vi hittar de andra för de ville gå ut redan 17:30 men det var inte Alban så sugen på, hmm han ville inte gå ut förrän vid 19-tiden. Vi får väl se...tror att jag skall upp och knacka på hans dörr och stressa upp honom. Är ju nyduschad och klar för stan =)

Kram på er alla läsare ;)

Till slut så landade vi äntligen på hotellet efter att ha hittat en parkering. Klockan snuddade väl vid 20 och vi skulle checka in. Mitt rum var betalt och klart. Jag fick rum på andra våningen. Det visade sig vara ett ganska litet rum med en liten toalett, men helt ok. Albans rum låg på femte våningen (varav endast hissen gick till 4:an) och det var lite större, dock var det inte betalt, så stackars Alban fick langa upp kreditkortet så att portiern fick skriva av hans kortnummer *SUCK*.

Stackars Alban, inte nog med det så har hans laptop strulat HELA kvällen. Bateriet är kasst och när han startade om datorn då den låser sig hela tiden, så kom han knappt in i den igen. Han har världens otur.

Vi tog en minirunda runt kvarteret och hittade en SubWay-butik där vi inhandlade oss varsin halvbaquett. Det var gott. Själv var jag vrålhungrig, men det fick duga. Ser ju fram emot frukostbuffen imorgon *L*.

Det blev som sagt ingen film, för det strulade ju med datorerna hela tiden (Albans alltså, inte min). Nu sitter jag här och bloggar innan John Blund skall få säga sitt.

Sov gott, music  lovers....så hörs vi imorgon.

Jävlar var det blåser i Öresund......det var knappt vi kom över Öresundsbron. Det varnade för att "vind"-känsliga fordon ej borde köra över, men vi chansade givetvis =). Det var helt ok faktiskt, dock lite värre för Alban som körde. Det svajade rätt friskt i bilen. Dock var det värre på vägen mot  Stora och Lilla bält. Väl på stora bält så såg vi inte ett skit framför oss. Det var helt svart av moln och regn.

Dessförinnan så tappade Alban kvittot till Broavgiften på stora bält. Det bara flög iväg ur automaten innan han kunde ta det. Shit pomme fritt lixom *SUCK*---jaja, han får ta det med Uniflex sedan. Han får ju visa uttaget på banktransaktionerna.

Nu står vi helt stilla och har typ 23 mil. Troligen någon trafikolycka. Tvåfilig motorväg, men det rör sig inte ett skit. Yippi kaj ej motherfucker, ;). Nu är man full av koffein efter att ha tankat dyr dansk bensin. Typ 750 spänn för 46 liter......BILLIGT *NOT*.

Ser fram emot framkomsten dock till hotellet, skall bli skönt att slappa lite och ta ett bad. Dricka en bärs innan vi går ut och äter en bit mat.

Tur att man inte bor själv, för nu när man skriver att man inte är hemma så hade man ju annars kunnat bli drabbad av inbrott. Kollade på hitta.se, det finns bara en Tonnie Philipsson i Karlskrona......shit alltså =)

Hehe, efter mycket om och men, stormvarningar, konstiga hotellbokningar och hyrbilar så är vi då på väg. Det blev inte köpenhamn, inte heller Århus (synd det är ju en storstad :( på 200 000 invånare) utan det blev till slut Ålborg. Ingen aning om hur denna stad är, mer än att Danmarks akvavitfavorit kommer därifrån "Aalborgs akvavit". Få se om det blir någon sådan under utbildningen ;) . 

Alban och jag sitter i en röd Ford Focus, combi av ny modell. Fräscht och fint *L*. Helt ok faktiskt. Kul att vara på väg och jättekul att det blev Alban. Trevlig snubbe som är lätt att umgås med. Vi har precis ätit lunch på Burger King i Kristianstad och det var helt ok. Nu är vi på väg mot Malmö och Öresundsbron. Regnet det bara öser ner. Tur man har mobilt bredband så man inte är helt sysslolös. Vi pratar iosf mest, så jag ser fram emot denna resan. Jag tror denna tden blir jättekul. Vi har kollat på hotellet vilket såg najs ut. Hoppas utbildningen blir lika givande.

Det kommer bättre och fler rapporter senare ;)

På onsdag eftermiddag åker jag till Århus med en arbetskollega. Vi skall utbilda oss eller rättare sagt gå på två endagarskurser för att vidareutvecklas med kompetenser som behövs inom vårt dagliga arbete.

Det skall bli väldigt spännande. En engelsk utbildning, på det danska fastlandet. Där har jag aldrig varit. Århus är ju en ganska stor stad, med svenska mått mätt. Det bor visst närmare 200 000 invånare där??? Hade jag ingen aning om faktiskt. Men men, det hinner man ju inte se så mycket av.

Drygt 55 mils bilkörning i enkel riktning med passage av tre broar också....jaja, tur man inte har körkort HAHAHAHA.

Vi ses, hörs och läses.....tja

Jag vet inte, jag kanske är överkänslig, men jag tycker att dessa under(be)skattade (hehe, moderathumor) vellingebor, gränsar till galenskap, eller i vart fall gränslös dumhet. Hur fan kan man vara så in i helvete inskränkt så att man vägrar att ta emot ett 30-tal (tror jag lite osäker här) flyktingbarn.....för att man är rädd att ens egna barn skall bli rädda? Dessa barn som kommer från hemska förhållande och vars enda önskan är att få lite trygghet.

Är Vellinge och dess invånare de enda i detta land som skall slippa flyktingar inom sina kommungränser? Jag såg inslaget i TV iförrgår när en dam (?) i röd jacka tyckte att man skulle placera dem i "norrland". Jag undrar för övrigt vad hon syftar på där???

I sådana här lägen så skäms jag tamig fan...det är vår förbannade flykt att ta hand om dem, vare sig vi vill eller inte. Det står inskrivet i flyktingkonventionen OCH barnkonventionen....men det har väl inte moderatkärringen en aning om....förresten jag skall inte göra en sådan generellt uttalande om att hon är moderat....hon kan ju vara sverigedemokrat =)

Senare igår, dvs strax efter kl 16 (16:17) så blev jag uppringd igen. Jag har fått lägenheten. Jag flyttar rent teoretiskt in den 1/2 2010.

YIKES....innebär att jag bor hemma hos mamma och pappa i ytterligare två månader utöver den jag redan bestämmt. BOTTEN. Missförstå mig rätt, jag är jättetacksam för att jag får bo hemma hos dem under tiden. Jag är jättetacksam för att jag och Gabriella kan lösa vårt problem genom att jag kan bo där.

Men att som 41-åring bo hemma hos sina föräldrar är ju en känslomässig påfrestning. Man återgår ju till att vara underordnad sina föräldrar. Det är ju deras regler och bestämmelser som gäller =). Utöver allt bagage vi har gemensamt sedan innan *L*.

Dock, så blir ju inflyttningen ev lite försenad då jag åker till Thailand den 25/1 och kommer hem igen den 9/2. Troligen flyttar inte det äldre par som nu bebor lägenheten ut förrän den sista januari så då kan jag inte flytta in INNAN Thailand. Men men det löser sig.....=)

....kanske jag har fått?
De ringde från hyresvärden och frågade om jag fortfarande var intresserad?
De frågade lite frågor och sedan sade kvinnan som ringde att hon skulle godkänna mig???
Hon skulle återkomma?

Fattar ingenting. Betyder det att jag skall bli lägenhetsinnehavare?
I så fall är jag inte jätteledsen för det *L*

Tyvärr blir det ju inte förrän 1/2 2010......och då är jag........i Thailand JIPPIE....
men  det är väl inte värre än att man får anpassa sig =)
Jaja, kontraktet är ju inte skrivet så man får väl avvakta besked om det och att jag får lägenheten osv osv.

Men lite kul i höstmörkret.

Jaha, idag skulle jag titta på min första lägenhet. Dvs den första lägenhet som jag vill se om jag kan bo i sedan jag flyttade från Gabriella. Skulle åka dit idag kl 16:30, vilket jag iofs inte skulle hinna till ändå eftersom jag inte slutar förrän 16:30. Jag blir galen på mig själv....varför säger jag på detta viset när jag vet att jag inte kommer att hinna.

Inte nog med detta. Nu vid 14-tiden dimper det ner ett mail ifrån min personalchef på manpower om att de vill ha ett informationsmöte idag kl 16:30 (efter arbetstid.....wtf) om bemanningen på ******* av ********personal efter årskiftet, dvs from 1/1 2009. Skall man bli orolig, eller skall man bli orolig????

Nu löste det sig så att jag fick panikskicka min pappa och min dotter att titta på lägenheten vid klockan 15 för att sedan rapportera till mig vad de tycker. Gav dem extra instruktioner om att kolla på badrum, kök och balkong. Ja, ja det blir nog bra....vad säger man....jag kanske inte har någon chans på lägenheten ändå.....jag stod visst som nummer 5 på listan. SUCK

Äntligen börjar jag komma igång med fysisk träning. Har varit ute på mitt andra löppass denna veckan och det känns rätt så bra. Har blivit två femkilometersrundor i någon sorts intervall. Det vill säga att jag springer och går omväxlande. I princip kan man väl säga att jag går i uppförsbackarna =). Tanken är väl att det skall bli längre och längre mellan gå-sträckorna tills jag kan ta hela slingan utan att gå över huvud taget.

Dock tänker jag även i fortsättning ta sk intervallpass då det är väldigt bra för hjärt-lungapparaten. Det är en väldigt bra träning för flåset/konditionen. Löpträning är ju annars mest bra för uthållighet och fettförbränning.

Vi får se vad jag sätter upp för mål i framtiden. Just nu är det bara att jag skall försöka ut och springa varannan dag.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6053433.ab

och jag förtjänar visserligen den behandling jag numer utsätts för av den statiliga byråkratin. MEN jag kan inte låta bli att irriteras över detta sätt man behandlar skattebetalande medborgare i detta land.

Jag gjorde det fatala misstaget att "glömma bort" att förnya mitt körkort efter 10 år. Det är ju inte så ofta man behöver göra det, troligtvis därför jag glömde det. I samband med att jag skulle förnya körkortet så höll ju jag och Gabriella på att bli sambos (pre-sambo *L*) så att det första brevet kan ju ha kommit bort i den hanteringen. Jag hade, det skall jag erkänna, noll koll på att mitt kort höll på att gå ut och jag slarvade väl en del  med att kolla posten vid den här tiden.

I vilket fall så blev mitt körkort ogiltigt i augusti. Precis när jag bestämt mig för att fixa ett nytt kort och skicka in till transportstyrelsen så damp brevet ner om att kortet blivit ogiltigt.

Sånt är livet tänkte jag. Jag ringde till länsstyrelsen som har hand om dessa ärende och fick besked om följande:
1) Jag måste ansöka om nytt körkortstillstånd
2) Jag måste betala in 220:- på ett angivet postgironummer innan behandling av ansökan påbörjas
3) Jag måste fylla i en hälsodeklaration och ha ett intyg från en optiker som skall skickas in i samband med ansökan

Dessa uppgifter kontrollerade jag både via telefon och på länsstyrelsens hemsida (plus ett antal hänvisade sidor som exv kökortsportalen osv)

Till saken hör att jag skickade in ansökan 28/8, enl Länstyrelsen så fick de in min ansökan den 9/9 (den blev registrerad då) och nu i fredags, 30/10 så fick jag besked från Länsstyrelsen.

Jag måste komplettera min ansökan med ett läkarintyg, inom två månader annars så blir min ansökan ogiltig.

Med andra ord tar det dem två månader att komma på att jag behöver komplettera min ansökan med ett läkarintyg.

Inte nog med detta. För att komma i kontakt med Länsstyrelsens körkortsenhet som i dagarna befolkas av EN anställd (indragningar, suck) så måste man ringa mellan 09 och 11 på vardagar. Idag satt jag i kö i över 20 minuter och kom till slut fram till en telefonist i kundtjänst som sade att klockan var över 11 och jag kan tyvärr inte få prata med handläggaren. VA FAN.....

Behandlar man folk på det sättet ?

Nu får jag ringa till vårdcentralen och försöka prata mig till ett läkarintyg som ja gkan skicka in till dem....om det nu är ok?

Till saken hör att jag har diabetes...och det är väl det som är själva saken. Dock kan man ju undra vad som hänt om jag skickat in den j-vla bilden och därefter fått mitt körkort. Varför behövdes det inget läkarintyg då???

Det jag menade häromdagen med att jag tycker att sjukvården i Sverige är förstklassig är att innehållet, dvs kvaliteten på den vård man får är bra. Tillgängligheten är det dessvärre inte fullt så bra med. Som den kommentaren jag fick om det förra inlägget. Det är svårt att komma till....man möts av murar och hinder. Man blir hänvisad till apoteket och alvedon. Man måste faktiskt nästan vara utbildad inom vården för att lära sig knepen för att få komma till läkare, alternativt som jag ha en väldiagnostiserad sjukdom som gör att man får den adekvata vård man är värd.

Jag tycker precis som Gabba att man bör satsa pengar så att även tillgängligheten i Svensk allmän sjukvård blir lika bra som kvaliteten på den vård man faktiskt får. Jag har som de flesta som läst min blogg vet både diabetes och har dessutom råkat ut för en del olycker, bl a så har jag slitit av knäsenan (den sk patellan) och även haft bröstsmärtor. Både dessa gånger fick jag direkt och adekvat vård, utan klagomål från min sida (bortsett från sjukhusmaten då *L*).

Min nya blogg http://mjukispappa.blogg.se/gabba är uppdaterad. Dock behöver man inlogg för att läsa den. Den som inte frågar får ju heller inga möjligheter att följa den *L*

Jag hör så många, framförallt liberaler och högermänniskor, klaga på svensk sjukvård. Den är dålig och den är kass och det är mycket bättre någon annanstans. Jag anser givetvis att de har fel. Det enda som är riktigt fel med svensk sjukvård idag är att den är svår att komma i kontakt med vid ett första besök. Du hänvisas till primärvården, eller som vanliga människor säger vårdcentralen. Dit kan du inte längre bara gå till utan du måste boka tid. Du måste ringa och få en ungefärlig tidsbokning då vårdcentralen ringer upp dig. Lyckas du sedan övertala dem så kanske du får komma till en läkare alternativt en distriktsjuksköterska. Varför har det då blivit så här? Jo därför att svenskarna under en lång tid har vant sig med att kunna vända sig till sjukvården vid minst lilla speta. Idag är svensken så j-vla handlingsförlamad så den vågar inte göra någonting själv. Samtidigt sitter svenska politiker (läs alliansen) och drar in precis varje krona så att svensk sjukvård blir mer och mer utarmad.

Personligen är jag diabetiker. Jag har en bra kontakt med svensk sjukvård. Jag får adekvat vård vid lämplig tidpunkt. Jag har en husläkare som jag besöker en gång om året, samt en diabetessjuksköterska som jag besöker minst en gång per år eller mer vid behov. Dessutom har jag möjlighet till ögonbottenundersökning för att kolla hur ögonen mår pga diabetes och likaså har jag tillgång till fotvård en gång i kvartalet för att  jag inte skall skada mina fötter. Dessutom har jag fri tillgång till mycket som jag behöver som diabetiker. Mätstickor och mätapparater för att kolla blodsocker samt medicin.

- Trombyl
- Metformin
- Kolesterolsänkande medicin

Allt mycket frikostigt bekostat av staten via skattemedel......förstklassigt