Socialnämnder - jag blir bara så trött....

Hur FAN kan man tilldömma vårdnaden till en man som så uppenbart har misskött och våldfört sig på sin minderåriga dotter. Jag blir bara så trött. Sådant här får en ju att vija starta upplopp och göra revolt. Vi kan inte ha det så här i ett civiliserat samhälle. Det måste finnas någon rim och reson.

Då var det klart....

hmmm, fem månaders uppsägning (fram till 31/8) med betald lön och beting på vad vi skall göra fram till dess....dvs om vi jobbar lite så kan man vara ledig i juni, juli och augusti med betalning....rätt schysst. Dock vill de att man skall skriva på ett avtal där man avsäger sig återanställningsrätten (enl LAS).....

får fundera lite på det....hörde idag att två medarbetare har blivit erbjuden vidareanställning i IP Only som företaget som köpt oss heter. De skall då jobba från Uppsala eller Malmö (de visste inte riktigt själva). Kan iofs inte tänka mig det jobbet, möjligtvis från Malmö, men det är tveksamt....hehe. Har ju nu familj + min dotter att tänka på....

Kristianstad, växjö eller kalmar är så långt jag kan sträcka mig, vad jag tror och tycker nu ialla fall....

Stämningen på jobbet är väl inte jättegod. De har ännu så länge inte betalat ut våra löner....så det gör en ju lite skeptisk till att gå hemma med betalning.....när man inte får betaln när man ÄR på jobbet *L*

Domedagen

Idag klockan 13 faller domen.

Då skall jag in på möte till konsulten som är satt att förvalta vårt bolag (där jag är anställd)
Ryktet säger att ett antal uppsägningar kommer att falla idag.....¨
Kan inte annat än säga att det pirrar lite i magen.....

Även om jag inte är 100%-igt säker på att jag vill jobba kvar här så är jag inte helt nöjd med
att bli uppsagd innan jag hittat något annat. Det är kanske lite ambivalent (krasst uttryckt)
Men så känner jag och så är det helt enkelt.....

Samtidigt läser man en massa i tidningarna som man blir arg och irriterad över, men som sagt
det får jag skriva om senare....orkar inte riktigt samla tankarna just nu....

Det är ett mindre kaos just nu, både på kontoret och i huvudet faktiskt.....

I all min bedrövelse och känslosamma bergochdalbana så ser jag ett ljus i tunneln.

Min kära underbara Gabriella och hennes fantastiska dotter Tilde. Tillsammans är vi en underbar familj.
(tycker jag) och jag trivs som fisken i vattnet. Utan dem och min dotter så hade nog min värld krackelerat lite....
Den hade blivit lite tråkigare att bo i och att verka.....så är det just nu....tills jag vet mer om framtiden....

Det kommer mera.....

Öroninflammation

Hade feberfrossa hela natten mellan torsdagen och fredagen. Bestämmde mig därför att vara hemma i fredags. När jag ringde till jobbet förstod de. De hörde direkt på min röst att jag aldrig skulle palla att sitta i telefon en hel dag. Detta börjar bli jobigt. Jag är inte helt sjuk, eftersom jag uppenbarligen inte har någon feber - frossa JA, men feber enligt termometern NEJ. Låg hemma hela dagen medans Moria var i skolan och sedan hos farmor och farfar som planerat på eftermiddagen. Hon ringde och frågade om hon fick sova över vilket hon också fick. Gabba ringde sedan och frågade om jag ville följa med henne hem, vilket jag ville. Skönt med sällskap, jag låg nedbäddad i soffan medans hon fixade mat. Jag fick dåligt samvete och ville  hjälpa till, men hon ville att jag skulle vila eftersom jag var sjuk. Vi åkte hem sedan eftersom vi sover bättre (tillsammans) hos mig.

Vaknade på  natten av att höger öra susade och pyste, bultade och fräste. Jaha, tänkte jag, nu har öroninlfammationen kommit som ett brev på posten. Gick  upp och tog en voltaren (budgetvarianten, diklor-ngnting) och två alvedon. Hjälpte dock inte. Tjugo minuter i sju vaknade gabriella och frågade hur det var, jag berättade om min s märta och hon tyckte jag skulle ringa lasarettet. Gjorde så och fick en tid klockan nio.

Blev undersökt och hemskickade med penicillin. Ny sort men det blir säkert bra....

Trummhinnan sprack sedan på eftermiddagen (under en liten sömnlur....) kändes ingenting och jag kunde även tryckutjämna (vilket läkaren rekommenderade)

Nu känns det dock som att öroninflammationen gått över även i vänster öra,  känner ett tryck där också, men hoppas att det är inbillning eller att det går över med medicinen. Fortsätter även att ta voltaren och alvedon, mot smärtan. Kan inte sova annars. Hör dock väldigt illa, blir lomhörd då öronen slår lock av att örongångarna är täppta och öronen är fulla med vätska.

Mörka tankar

I grund och botten är jag en förlåtande människa.
Jag tycker att alla människor är förjtänta av en andra chans.
Vi kan alla göra fel och borde därför få visa att de ändrat på sig.

Det finns dock undantag.

Ibland tänker jag mörka tankar. Tankar som enbart existerar
längst ner längst in i min mörka själ.
Tankar kring pedofiler, våldtäktsmän, barnmisshandlare och
kvinnomisshandlare.

Människor som våldför sig på andra människors kropp och själ.

Människor som väljer att fördärva livet för andra människor förtjänar
inte en andra chans. De gav ju inte sina offer en chans.
De har inte möjlighet till en andra chans....det är redan försent.

Visst skador kan läka och själens ärr kan försvinna, men är det
verkligen så. Kan vi vara så säkra på att dessa människor kan gå vidare?

Blir lite trött ibland när jag hör argument om att vi måste tänka på brottsutövarnas anhöriga.
Vi får inte hänga ut pedofiler och våldtäktsmän i media för då kan dessa riskera att råka
illa ut. De kan få nedlåtande blickar och folks ilska riktad mot sig.

Men brottsoffren då?

De valde inte heller detta. De ville inte bli utnyttjade eller våldtagna.
Vilket val gav man dem?

Häng ut dem bara. Detta är faktiskt enda gången när ni får höra mig säga att
de gör detta bra i USA. Såg ett program på Kanal 5 "the hunt of the predators"
eller något sådant. Det behandlade just detta. Sk Brottsprovokation. Man letade
upp män som sökte kontakt med underåriga barn på internet. Man lockade dem
till en villa, konfronterade dem och när de flydde alternativt gick därifrån så blev
de anhållna av polisen som var på plats utanför.

OBSERVERA att detta är enda gången jag tycker det är ok med Preventiv sk
brottsprovokation. Man fångar in rovdjuren INNAN de gjort något OM de inte
gjort det FÖRUT.

Kan inte se det felaktiga i detta.


Klockan

Har varit helnöjd hela helgen. En fantastisk familjehelg, först fredag och lördag (dag) med dottern som kom till mig i fredags. Vi har umgåtts och haft det jättemysigt. Vi har städat hennes rum och shoppat på stan. Helt enkelt en mysig tillställning. Resten av helgen har jag ägnat åt min familj, mor, far och bror men även min flickvän och hennes dotter.

Efter helgen är man ju lite trött, inte nog med det. Jag hade tvättstugan på söndagkvällen och det brukar ju alltid sluta sent så jag var inte så konfunderad när jag vaknade (6.30) imorse och var mer än lovligt trött. Hade ju dessutom tittat på ett pokerprogram och släckte inte tvn och lampan förrän klockan var nästan halv två på natten. 5 timmars sömn är ju inte så mycket....bestämde mig för att ta sovmorgon och lade mig i sängen för att sova en halvtimme till, satte klockan på 7.15. Min dotter skulle ju till skolan så jag var ju tvungen att gå upp. Vi gjorde oss raskt i ordning för att gå till skolan....vi mötte en granne i trappen som förvånat utbrast: vad tidiga ni är idag?

Något fundersam gick vi vidare och när vi kom till torgen så sneglade jag mot tingshuset (det finns en väggklocka där) och döm om min förvåning när den står på 06.40 istället för 07.40 (som jag trodde) Jag hade köpt en ny mobil och jag använder alltid mobilen som väckarklocka....hade satt klockan rätt det vet jag, men sedan gjorde jag mig till minnes att jag pillat med tidszonerna, den hade varit felinställd på greenwich time istället för centraleuropa (som vi tillhör) vilket gjorde att klocka ställdes fram en timme utan att jag märkte det.....usch ianna mig, inte konstigt att jag var trött, 4 timmars sömn istället för 5 (vilket är lite i isig)

Jo jo...idag får man ha tändstickor i ögonen för att inte rasa ihop helt....

Det vackraste

är att få ligga bredvid och se henne när hon sover
är att få se henne stiga upp på morgonen
är att få se hennes ögon vid frukostbordet
är att få höra hennes röst i telefon
är att få se henne komma hem från jobbet
är att få laga mat tillsammans
är att få äta allihopa runt bordet
är att få ligga sked och hålla om henne

är att få vara tillsammans

Bihålor

Är säkert bra att ha, när de funkar och inte är till besvär......
Mina är dock ganska jobbiga just nu.....har världens förkylning och den påverkar
bihålor, lungor, luftvägar, öron och huvud (-värk)

De gör helt enkelt mitt liv till ett litet helvete just nu....
Varje gång jag går utanför dörren, så får jag astmaliknande besvär
lungorna och luftrören rosslar, jag hostar till huvudet bara värker och
jag nästan spyr.....det är skit jobbigt.

Äter Coccilana, men enbart för att kunna sova...vill inte bli berorende
Ibland får jag ont i revbenen (musklerna därimellan) så jag får ta voltaren
(eller vad nu budgetvarianten heter) för att stilla smärtan......går ju inte att
hosta annars och det är ju slemmet som måste/behöver komma upp...

Skitbrowser

Skrev ett halvlångt inlägg och hur mina bihålor påverkar mitt liv just nu.
Men eftersom jag gör det på jobbet så är det ju lixom inte helt koncentrerat
på inlägget. När jag skulle publicera så fick jag skriva användarnamn och lösenord
vilket man brukar få när man "väntat" för länge. Det som händer är att man brukar
få publicera om inlägget som lagt sig som ett "utkast"....

Dock inte idag....det är helt väck...puts väck


SSSSSKKKKKKIIIIIIIIIIIIIITTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTT!

Kölden

Den gula solen
kyler min kropp
likt ett undandraget täcke
tidigt om morgonen

Gåshuden sprider sig
längs armarna
Huttrande drar jag mig bort
mot avgrunden

Det svarta hålet skrattar
nedlåtande och rått
Smutsen lyser brunt
i mitt kalla ansikte

Tystnad

Mörkret tätnar, luften är tyst.
Fåglarnas blickar är döda.

Gatlampans krossade skärvor
blänker vasst i mörkret

Såret pulserar smärtsamt
dunkar hårt och kallt.

Tomhet, överallt tomhet
Känslokallt och tyst

Ensamheten skriker
allt blir bara tyst.

Kluvenhet

Idag har jag upplevt den bästa och den sämsta dagen i mitt liv......eller ja ni förstår säkert när ni läser:

1) I morse tog jag och Gabba pickninckryggsäckarna och satte oss i bilen för att åka upp till hennes älskade Stamsmåla. Ett paradis, primitivt men ljuvligt för de som kan se det.....genom töcknet av civilisationens dimma som tynger deras ögonlock. Vi kom fram till ett underbart ställe fyllt med vyer, dofter, väta och natur i dess allra renaste form. Stugan ligger som ett paradis på en liten liten ö, vid strandkanten till en stor sjö...endast skiljde från "fastlandet" av en liten liten flodfåra.....snarare rännil, men ändå....högvattnet hade iofs spätt på det där ganska mkt.

I vilket fall som helst så satt vi och njöt av 10 - kaffe lagom till att mamma och mormor kom dit (gabbas alltså). Vi hälsade och pratade lite, innan vi bestämde oss för att åka vidare till ett annat ställe som låg en bit bort. Med tanke på Gabbas rygg, men framför allt min förkylningsastma så tog vi bilen dit....normalt hade jag velat gå...men idag hade det inte varit någon hit. Vi körde så långt vi kunde, ställde bilen på en liten vändplats och gick sedan runt halva (knappt) sjön för att komma fram till en ljuvlig glänta, med grillplats och badbrygga. Där fanns bänkar att sitta på. Vi satte fyr på elden, vi hade tagit med oss torr ved för att vara säkra på att kunna grill öht. Det gick bra...gabba är ett fullblodsproffs när det gäller att sätta fyr på en brasa.

Vi åt vår medhavda matsäck, bamse korv, cayenne och paprikakorv, samt sockerfri ketchup, senap och bostongurka, allt applicerat i fullkornskorvbröd....mums.....nedsköjlt med hemgjord sockerfri oboychocklad.

Vi hade mysigt, pratade och flamsade som bara hon och jag kan. Allvarlig konversation blandas med flamsig humor....vi har helt enkelt fantastiskt roligt tillsammans samtidigt som vi stimulerar varandras intellekt till fullo.

När glöden falnade så bestämde vi oss för att gå tillbaka - dock tog vi resten av sjön på tillbakavägen, dvs istället för att gå tillbaka så fortsatte vi runt...det tog ca 45 minuter till bilen.....helt underbart....

Vi avslutade med en fika vid ön med mor och mormor innan vi begav oss hem.....

Denna delen av dagen var en utav mina absoluta favoriter i livet...hoppas det blir många fler, på samma ställe med samma underbara Gabba.

2) Här hade jag tänkt skriva om den sämsta dagen i mitt liv...men efter en plågsam natt med samvetskval och ångest så har jag beslutat mig för att inte skriva något om detta här. Jag väljer att skriva det på ett mindre publikt ställe. Mest för att få skriva av mig. Men också för att skydda nära och kära samt mig själv från framtida men....
Det blir lätt att man skriver något man får ångra resten av livet. Jag vill inte idag blotta mig för offentligheten om en sådan här händelse. Jag är inte beredd att få det kastat i ansiktet om 10 år av personer som jag kanske inte tycker borde få läsa vad jag tänker och tycker om en viss sak.

RSS 2.0