Ledbandsskada del 2
Som sagt, efter operationen så hamnade jag på uppvak som under nyårshelgen var förflyttad till Intensivvårdsavdelningen. Mao så fick man vakna upp bland intensivt sjuka människor hehe. Iofs vaknade jag ju inte heller upp utan jag låg ju vaken hela tiden. Dock hungrig som en tokig. Hade kunnat äta människokött eller vad som helst om så erbjudits....skämt å sido. Iva-personalen tittade lite konstigt på mig när jag frågade efter något att tugga på. De är väl inte så vana vid att människor på deras avdelning har aptit *L*. Efter ca två timmar var jag dock tillbaka på OBS-avdelningen och kunde få två limpmackor, en med ost och en med skinka och till det fick jag en loka och en kopp te. Ingen gourmémiddag precis men i det tillståndet jag befann mig så var det något av det godaste jag ätit. Det var i vart fall den känsla som genomfor min sargade hungriga mage och hjärna vid tillfället.
Efter tre påsar antibiotika, en vid operationsslutet (20:00), en vid 01-tiden och sist en vid 9-tiden på morgonen så skulle jag helt sonika få åka hem på förmiddagen, denna den 2:a Januari. Frågade sjuksköterskan om jag inte skulle få prata med en doktor först och det var tydligen inte helt självklart, men till slut så fick jag det. En underläkare kom in och förklarade att jag skulle gå gipsad (skena) i två veckor för att hålla knät stilla. Därefter skulle det vara ca 4 veckors rehabilitering. Under tiden skulle jag ta sprutor mot blodpropp i knät samt få smärtstillande tabletter (Panocod). Jag frågade om när jag skulle kunna börja jobba och förklarade min arbetssituation. Hon svarade då att om jag bara själv orkade så kunde jag börja jobba i princip när som helst.
Vid 11. 30 tiden så kom Gabriella och hämtade mig. Vi for hem efter att ha stannat till vid Apoteket och hämtat ut medicin för ca 1100 kronor (Puh). Hemkomsten var inte helt lycklig. Smärtan var bedövande och promenaden mellan parkeringsplatsen och hemmet välkomnande dörr kändes oändlig. Dock kom en granne ut genom dörren sin och erbjöd snabbt sin hjälp. Jag fick stötta mig på hans axlar (vänster sida) och hade Gabriella på den andra sidan (höger sida). Det gick bra mycket bättre och ungefär 10 gånger så fort. Till råga på allt så mötte vi postbilen och fick slå en lov kring den så vägen blev ännu längre *L*.
Väl innanför dörren så fick jag gå kräftgång uppför trappan, dvs Gabriella bar mitt ben medans jag lyfte överkroppen trappsteg för trappsteg uppför vår långa trapp med mina armar. Kvällen firade vi med varsin pizza och tv-spelande. Detta fortsatte vi med på lördagen för att på Söndagen påbörja vår treblinka-kur som skulle pågå i 13 dagar. Starkt reglerad kosthållning för att bli av med sötsug och även minksa aptiten. Tuff kur, men efter 27 timmars fasta och dessutom minimalt med fysiska aktiviteter pga ledbandsbrott så tänkte jag att "what the heck".
Pratade med chefen om min konvalecens och vi beslöt att jag skulle börja jobba igen åter på torsdagen. Dvs en vecka efter operationen. Har jobbat i två dagar nu mao och skall imorgon måndag påbörja min tredje arbetsdag sedan olyckan.
På torsdag så åker gipset förhoppningsvis. Därefter är det röntgen och träffa läkaren (kirurgen) för återbesök. Hoppas allt har gått bra och att jag får påbörja rehabiliteringen. Det är mycket som skall göras och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad :)
Efter tre påsar antibiotika, en vid operationsslutet (20:00), en vid 01-tiden och sist en vid 9-tiden på morgonen så skulle jag helt sonika få åka hem på förmiddagen, denna den 2:a Januari. Frågade sjuksköterskan om jag inte skulle få prata med en doktor först och det var tydligen inte helt självklart, men till slut så fick jag det. En underläkare kom in och förklarade att jag skulle gå gipsad (skena) i två veckor för att hålla knät stilla. Därefter skulle det vara ca 4 veckors rehabilitering. Under tiden skulle jag ta sprutor mot blodpropp i knät samt få smärtstillande tabletter (Panocod). Jag frågade om när jag skulle kunna börja jobba och förklarade min arbetssituation. Hon svarade då att om jag bara själv orkade så kunde jag börja jobba i princip när som helst.
Vid 11. 30 tiden så kom Gabriella och hämtade mig. Vi for hem efter att ha stannat till vid Apoteket och hämtat ut medicin för ca 1100 kronor (Puh). Hemkomsten var inte helt lycklig. Smärtan var bedövande och promenaden mellan parkeringsplatsen och hemmet välkomnande dörr kändes oändlig. Dock kom en granne ut genom dörren sin och erbjöd snabbt sin hjälp. Jag fick stötta mig på hans axlar (vänster sida) och hade Gabriella på den andra sidan (höger sida). Det gick bra mycket bättre och ungefär 10 gånger så fort. Till råga på allt så mötte vi postbilen och fick slå en lov kring den så vägen blev ännu längre *L*.
Väl innanför dörren så fick jag gå kräftgång uppför trappan, dvs Gabriella bar mitt ben medans jag lyfte överkroppen trappsteg för trappsteg uppför vår långa trapp med mina armar. Kvällen firade vi med varsin pizza och tv-spelande. Detta fortsatte vi med på lördagen för att på Söndagen påbörja vår treblinka-kur som skulle pågå i 13 dagar. Starkt reglerad kosthållning för att bli av med sötsug och även minksa aptiten. Tuff kur, men efter 27 timmars fasta och dessutom minimalt med fysiska aktiviteter pga ledbandsbrott så tänkte jag att "what the heck".
Pratade med chefen om min konvalecens och vi beslöt att jag skulle börja jobba igen åter på torsdagen. Dvs en vecka efter operationen. Har jobbat i två dagar nu mao och skall imorgon måndag påbörja min tredje arbetsdag sedan olyckan.
På torsdag så åker gipset förhoppningsvis. Därefter är det röntgen och träffa läkaren (kirurgen) för återbesök. Hoppas allt har gått bra och att jag får påbörja rehabiliteringen. Det är mycket som skall göras och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad :)
Kommentarer
Trackback
