Det är när man slutar leta som man finner....
När det gäller kärlek och nya relationer så är det verkligen ett uttryck som stämmer med verkligheten. I alla fall min verklighet. Jag har aldrig "hittat" en ny kärlek genom att aktivt leta. Det har alltid varit när jag som minst anade det.
Min kärlek träffade jag av en slump. Det var på en spontan middag efter att jag och en nära vän varit i Tyskland (undrar vad vi gjorde där *L*). Han och hans sambo ville bjuda på middag efter resan och det tackade man ju inte nej till. Av en slump så var hon där, detta underbara väsen.
När vi kom dit så hälsade vi lite lojt och det var väl inget speciellt med det. Hon hade otroligt vackra ögon, men det upptäckte jag inte med en gång, vi höll ju på att packa ur bilen. En del öl och vinkartonger. Det tog ett tag. Efter det skulle vi sätta oss till bords. Vi gjorde ingen affär av det, vi åt ute i köket. Dock hamnade jag och Gabriella bredvid varandra. Så det blev rätt mycket prat hon och mig emellan. Vi skojade och "tetades" med varandra. Själv uppfattade jag stämningen oss emellan som lite flörtig, senare har hon berättat att hon inte alls menat så utan att hon är sådan mot alla, både män och kvinnor. Dock var det den stämningen som fick mig att villa lära känna henne mer.
Det visade sig under middagen att hon var kund till det företag som jag jobbar för. Detta gjorde att jag mot allt sunt förnuft, letade upp henne i vårt kundregister, enkom för att få tag i hennes telefonnummer eller mailadress eller vad jag nu kunde finna. Detta resulterade i att jag ringde henne dagen efter. Vi hade ett kort men intensivt samtal. Det avslutades dock lite abrupt, då jag var på jobbet. Så för säkerhets skull skickade jag ett sms, med min mailadress för att vi skulle kunna fortsätta vår konversation.
Det ena ledde till det andra och nu på tisdag åker vi till Thailand......
