mjukispappa

Alltid när man tror och tänker att man skall blogga mer och framförallt frekventare så går det nästan ett halvår till nästa gång i bästa fall.

 

Slutet av 2016 började hyffsat. Jag fick jobb som timanställd på ett callcenterföretag/opinionsföretag där jag jobbade som telefonintervjuare. Jag fick börja i november och det flöt på bra fram till juluppehållet. Då visade det sig nästan omöjligt att få några uppdrag. Man får nämligen anmäla att man vill jobba via en hemsida och kalender där tiderna släpps ca två veckor innan. Man kan då boka sig förmiddag, eftermiddag eller kväll. Antal pass som är lediga beror på hur mycket som finns att göra. Kvällarna är alltid enklast att få tid och för och eftermiddag finns oftast mindre med pass.

 

Detta forsatte fram tills i februari då jag fick anställning (fortfarande som timanställd) som Extra Arbetsledare. Då skulle jag istället för att själv ringa ut sitta och övervaka så att det var rätt antal personer på respektive projekt. Men även lyssna på intervjuarna så att de sade rätt saker och registrerade rätt svar. 

 

Det stora lyftet kom dock i mars då jag fick jobb som Legitiverad Biomedicinsk analytiker på Lasarettet i det Landsting där jag bor. Ett yrke som jag är utbildad till, dock för ca 22 år sedan. Tog examen i Januari 1995.

 

Jag trivs dock som fisken i vattnet och har ett fantastiskt omväxlande och engagerande arbete med fantastiska och roliga arbetskamrater. Det var oerhört länge sedan jag hade så kul på jobbet. Kan säga att Söndagsångest har jag inte haft en enda gång sedan jag började där.

 

Under tiden februari - juni så har jag även gått från singel - pojkvän - kompis - pojkvän - kompis - singel. En karusell som är en alldeles egen historia som jag kanske berättar i ett senare inlägg