mjukispappa

I fredags kom min dotter hem och berättade att hon röker. Orsaken till detta erkännande var nog mest att hon och vännerna blivit påkomna av skolpersonalen. Nu har skolan ögonen på henne.

 

Samtidigt lever hon med separerade föräldrar med allt vad det innebär. Bl a lite olika syn på uppfostran, samt uppfattning om vad sambandet mellan ens handlingar och konsekvensen av dem har för innebörd. Det pratas exv om begränsningar i kamratumgänget.

 

Till saken hör att dottern har haft en något komplicerad relation till kamratskap. Inte många vänner och de hon haft där har umgänget gått i vågor. Nu har hon hittat en som hon umgås med mer eller mindre konstant. Skola, telefon, Skype och andra sociala medier. Känns svårt och ologiskt att förbjuda henne umgänge med vännen. Däremot vara tydliga med synen på nikotin och att så länge hon röker är ekonomin i form av pengar totalt strypt.

 

Men frågorna kvarstår:

• Vad kan Man göra mer?
• Kan Man över huvud taget göra mer?

 

Eller ännu värre:

• Är vi helt ute och cyklar?