Skatteavdrag för singelföräldrar
Som vanligt är det bara kvinnorna man tänker på, i vart fall i de debattinlägg och artiklar jag läser. Hur är det med alla de män som blir överkörda rent ekonomiskt bara för att de har fel kön?
Jag har min dotter lika mycket som hennes mamma, men än så länge så är det bara hon som har tagit åt sig av alla de ekonomiska stöd som finns. Varför kanske ni frågar. Jo barnet är skrivet på mamman (dvs enl skattemyndigheten så skall posten gå dit). Man kan inte ha en person skriven på mer än en adress. Detta gör enligt familjerätten att alla beslut gällande min dotter så är det alltid Mamman som har sista ordet, dvs är vi oense om en sak så är det Mamman som får som hon vill.
Jämlikhet - Nej
Tänk på barnet i första hand - Nej
Alla dessa regler skrivs för MAMMANS bästa och inte barnet....
Undrar ni varför MÄN inte engagerar sig i sina barn?
Jo, eftersom kvinnan (i dessa fall) enbart ser mannen som en som skall göra kvinnan gravid och därefter förse henne med pengar i 18 år. Detta får kanske inte mannen att vilja engagera sig allt för mycket.
Det är dags att se över synen på hur vi behandlar våra barn.....
Jag har min dotter lika mycket som hennes mamma, men än så länge så är det bara hon som har tagit åt sig av alla de ekonomiska stöd som finns. Varför kanske ni frågar. Jo barnet är skrivet på mamman (dvs enl skattemyndigheten så skall posten gå dit). Man kan inte ha en person skriven på mer än en adress. Detta gör enligt familjerätten att alla beslut gällande min dotter så är det alltid Mamman som har sista ordet, dvs är vi oense om en sak så är det Mamman som får som hon vill.
Jämlikhet - Nej
Tänk på barnet i första hand - Nej
Alla dessa regler skrivs för MAMMANS bästa och inte barnet....
Undrar ni varför MÄN inte engagerar sig i sina barn?
Jo, eftersom kvinnan (i dessa fall) enbart ser mannen som en som skall göra kvinnan gravid och därefter förse henne med pengar i 18 år. Detta får kanske inte mannen att vilja engagera sig allt för mycket.
Det är dags att se över synen på hur vi behandlar våra barn.....
Mitt nya jobb
Tja....förtröstelsens tid är förbi. Jag behöver inte våndas längre. Väntan och ångest är över....
Jag har ett jobb när sommaren är slut.
Har varit på två anställningsintervjuer för detta jobb:
1) Manpower
2) Telenor
Jag träffade personalchefen på Manpower på första intervjun och därefter verksamhetschefen på Telenor på den andra. De tyckte uppenbarligen båda två att jag var lämplig för arbetsuppgiften. Jag är alltså anställd av Manpower och uthyrd till Telenor. Där skall jag jobba som first- & secondline support på Företagssidan som handhar mobila och fasta telefon och datatjänster. Dvs fast och mobil telefoni samt bredband. En utveckling för mig och samtidigt ett lite bättre jobb då det är ett större företag, bättre rutiner och faktiskt bättre betalt. Får jag dessutom sedan anställning på Telenor (vilket är målet) så blir allting ännu bättre.
Jag vill inte avslöja för mycket om tjänsten då jag inte vet hur mycket jag får säga....det är ju ett kund/leverantörsuppdrag och därmed får man inte handskas med information hur som helst *L*.
Jag är i vilket fall eld och lågor och hoppas på det bästa. Om bara hälften av vad verksamhetschefen sade var sant så är jobbet rena paradiset jämfört hur jag har haft det på min tidigare anställning.
Jag har ett jobb när sommaren är slut.
Har varit på två anställningsintervjuer för detta jobb:
1) Manpower
2) Telenor
Jag träffade personalchefen på Manpower på första intervjun och därefter verksamhetschefen på Telenor på den andra. De tyckte uppenbarligen båda två att jag var lämplig för arbetsuppgiften. Jag är alltså anställd av Manpower och uthyrd till Telenor. Där skall jag jobba som first- & secondline support på Företagssidan som handhar mobila och fasta telefon och datatjänster. Dvs fast och mobil telefoni samt bredband. En utveckling för mig och samtidigt ett lite bättre jobb då det är ett större företag, bättre rutiner och faktiskt bättre betalt. Får jag dessutom sedan anställning på Telenor (vilket är målet) så blir allting ännu bättre.
Jag vill inte avslöja för mycket om tjänsten då jag inte vet hur mycket jag får säga....det är ju ett kund/leverantörsuppdrag och därmed får man inte handskas med information hur som helst *L*.
Jag är i vilket fall eld och lågor och hoppas på det bästa. Om bara hälften av vad verksamhetschefen sade var sant så är jobbet rena paradiset jämfört hur jag har haft det på min tidigare anställning.
Dödsstraff
Ett känsligt ämne för en del och ett självklart val för andra. Själv är jag lite kluven och måste tyvärr erkänna att jag har vacklat lite i denna frågan. Av många orsaker, förvisso, men nu på sistone har jag fått lite insikt (tror jag) i männskligt beteende och har kommit till en något radikal insikt:
Människor som har en stark åsikt och framförallt där åsikten verkar vara skriven i sten är oftast dem som besitter minst insikt eller kunskap om ämnet ifråga. Jag säger oftast då jag givetvis inte är någon profet eller siare och inte besitter någon absolut kunskap om alla idag levande varelser. Ändock upplever jag mig själv som så att ju mer kunskap jag besitter i ett visst ämne desto mer inser jag hur mycket det finns i detta ämne jag inte känner till eller behärskar. I början när man skrapar på ytan inom ett visst område så kan man ju tycka att det där är ju självklart, sedan inser man med tidens gång och ju mer kunskap man besitter att allting är inte så enkelt.
Tillbaka till dödsstraffet och framför allt de brottslingar som är och kan bli dömda till ett sådant (straff). Det intressanta i frågan börjar vid vägskälet om vi skall vårda eller straffa brottslingar? Om svaret blir straffa så kan ju dödsstraffet vara en del av detta. Det medför dock vissa komplikationer, men vi kommer in på detta senare. Om svaret däremot blir vårda, så är ju ändå straffskalan och framförallt spektrumet på brotten ganska vitt. Det är ju dock lite skillnad på att snatta godis i en butik, göra inbrott i en sommarstuga (som står tom hela vintern), eller att mörda en människa som man nyss våldtagit, eller att låsa in ett barn för att våldta och/eller indka incestiuösa handlingar på detta (vari ligger skillnaden igentligen). Frågan man bör ställa sig om man besvarar frågan med att vi skall vårda brottslingar är ju ändå följande:
Finns det brott som är så grova att vård inte fungerar?
Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?
Den första frågan är något enklare att besvara än den andra: Dock bör man inte göra sig misstaget att man besvarar den med ett enkelt Ja eller Nej. Jag finner (minst) fyra brott som är så pass svåra så att enbart vård INTE är tillräckligt.
1) Sexuellt utnyttjande av barn (dvs incest eller våldtäckt på minderårig - same same but different predator)
2) Barnmisshandel - som leder till men för livet där minst blodvite uppstår
3) Våldtäckt på kvinna eller man, speciellt om det är grovt eller utfört i serie av samma gärningsman
4) Kvinnomisshandel och grova kvinnofridsbrott
Om man skall vårda personer som utfört dessa brott så bör man säkerställa att det är utom all rimlig tvivel att personen i fråga INTE kommer att begå dessa brott IGEN. Kan man inte säkerställa detta så bör inte personen bli släppt på fri fot. Dessutom så bör en person som begått ett brott enligt ovan och som senare i livet i något skede dömas till ett hårdare och strängare straff pga upprepandet i sig. Dvs, det skall vara svårare att straffa sig fri från en sådan dom.
Mitt resonemang leder till slut till en följdfråga till den första frågan. Dvs OM en person begår brott enligt listan ovan och dessutom visar sig svårvårdad och MINST en gång upprepar sitt brott, finns det en gräns för HUR MYCKET vård och resurser man skall lägga på honom/henne? Dvs finns det ett tillfälle där man bör tänka sig att personen är så pass asocial och icke återanpassningsbar så att man bör överväga ett mer definitivt straff, mao dödsstraff? Jag är själv kluven här. Tidigare i livet så svarade jag definitivt Ja på denna fråga. Men senare i livet har jag fått betänkligheter.
Vem avgör om en person är så pass svårvårdad så att han är ett alternativ för dödsstraff?
Hur säkerställer vi att bevisen mot personen är absoluta?
Jag tror inte att någon Svensk vill hamna i ett land (Sverige) där han kan bli dömd till dödsstraff UTAN att vara skyldig, eller?
============================================================================================
Den andra frågan är - om möjligt - något mer komplicerad: "Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?"
Dvs finns det människor som föds onda, eller är det så att miljön påverkar i större grad än vad vi vill vara medvetna om? Personligen är jag av uppfattningen att alla människor föds lika, både till värde och till innehåll, dvs vi är varken onda eller goda, utan vi präglas ganska hårt av vår omgivning när vi växer upp. De första åren är givetvis viktigast. Det är då vi lär oss vem vi är, vilka som tillhör vår familj. Vi lär oss även kärlek, både till oss själva och till vår omgivning, dvs familj, vänner men även mänskligheten, djur och natur.... Vi lär oss att interagera med andra människor, att fungera individuellt och i grupp. Det är främst föräldrarna, men även syskon, övrig släkt, kompisar och de personer som man hyser någon form av personlig relation till under sin uppväxt som har en viss mån av ansvar för detta (givetvis i olika grad) men framförallt som påverkar
oss i mer eller mindre grad. Det är här vi kan hitta abnormiteterna, dvs om någon av dessa funktioner saknas eller är "annorlunda" så kan detta ge upphov till felaktiga signaler och sedermera beteende hos den i vuxna livet kriminella individen.
Skall man bortse från denna miljömässiga påverkan som ju haft en stor inverkan på hur individen sedan har blivit? Skall man enbart straffa individen för dess beteende och inte ta hänsyn till vad som gjorde honom/henne till den han/hon är idag? Vari ligger humanismen i detta? Vad gör oss till mindre monster än det vi vill straffa om vi själva inte kan se bortom den yta vi så förfärade vill se försvinna bort? Finns det ingen nåd och tro om bättring hos männskligheten?
Om svaret på alla dessa frågor blir nej....då undrar jag om vi gjort oss förtjänade att kalla oss civiliserade.
Människor som har en stark åsikt och framförallt där åsikten verkar vara skriven i sten är oftast dem som besitter minst insikt eller kunskap om ämnet ifråga. Jag säger oftast då jag givetvis inte är någon profet eller siare och inte besitter någon absolut kunskap om alla idag levande varelser. Ändock upplever jag mig själv som så att ju mer kunskap jag besitter i ett visst ämne desto mer inser jag hur mycket det finns i detta ämne jag inte känner till eller behärskar. I början när man skrapar på ytan inom ett visst område så kan man ju tycka att det där är ju självklart, sedan inser man med tidens gång och ju mer kunskap man besitter att allting är inte så enkelt.
Tillbaka till dödsstraffet och framför allt de brottslingar som är och kan bli dömda till ett sådant (straff). Det intressanta i frågan börjar vid vägskälet om vi skall vårda eller straffa brottslingar? Om svaret blir straffa så kan ju dödsstraffet vara en del av detta. Det medför dock vissa komplikationer, men vi kommer in på detta senare. Om svaret däremot blir vårda, så är ju ändå straffskalan och framförallt spektrumet på brotten ganska vitt. Det är ju dock lite skillnad på att snatta godis i en butik, göra inbrott i en sommarstuga (som står tom hela vintern), eller att mörda en människa som man nyss våldtagit, eller att låsa in ett barn för att våldta och/eller indka incestiuösa handlingar på detta (vari ligger skillnaden igentligen). Frågan man bör ställa sig om man besvarar frågan med att vi skall vårda brottslingar är ju ändå följande:
Finns det brott som är så grova att vård inte fungerar?
Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?
Den första frågan är något enklare att besvara än den andra: Dock bör man inte göra sig misstaget att man besvarar den med ett enkelt Ja eller Nej. Jag finner (minst) fyra brott som är så pass svåra så att enbart vård INTE är tillräckligt.
1) Sexuellt utnyttjande av barn (dvs incest eller våldtäckt på minderårig - same same but different predator)
2) Barnmisshandel - som leder till men för livet där minst blodvite uppstår
3) Våldtäckt på kvinna eller man, speciellt om det är grovt eller utfört i serie av samma gärningsman
4) Kvinnomisshandel och grova kvinnofridsbrott
Om man skall vårda personer som utfört dessa brott så bör man säkerställa att det är utom all rimlig tvivel att personen i fråga INTE kommer att begå dessa brott IGEN. Kan man inte säkerställa detta så bör inte personen bli släppt på fri fot. Dessutom så bör en person som begått ett brott enligt ovan och som senare i livet i något skede dömas till ett hårdare och strängare straff pga upprepandet i sig. Dvs, det skall vara svårare att straffa sig fri från en sådan dom.
Mitt resonemang leder till slut till en följdfråga till den första frågan. Dvs OM en person begår brott enligt listan ovan och dessutom visar sig svårvårdad och MINST en gång upprepar sitt brott, finns det en gräns för HUR MYCKET vård och resurser man skall lägga på honom/henne? Dvs finns det ett tillfälle där man bör tänka sig att personen är så pass asocial och icke återanpassningsbar så att man bör överväga ett mer definitivt straff, mao dödsstraff? Jag är själv kluven här. Tidigare i livet så svarade jag definitivt Ja på denna fråga. Men senare i livet har jag fått betänkligheter.
Vem avgör om en person är så pass svårvårdad så att han är ett alternativ för dödsstraff?
Hur säkerställer vi att bevisen mot personen är absoluta?
Jag tror inte att någon Svensk vill hamna i ett land (Sverige) där han kan bli dömd till dödsstraff UTAN att vara skyldig, eller?
============================================================================================
Den andra frågan är - om möjligt - något mer komplicerad: "Finns det brottslingar som är så pass onda att vård inte är tillräckligt?"
Dvs finns det människor som föds onda, eller är det så att miljön påverkar i större grad än vad vi vill vara medvetna om? Personligen är jag av uppfattningen att alla människor föds lika, både till värde och till innehåll, dvs vi är varken onda eller goda, utan vi präglas ganska hårt av vår omgivning när vi växer upp. De första åren är givetvis viktigast. Det är då vi lär oss vem vi är, vilka som tillhör vår familj. Vi lär oss även kärlek, både till oss själva och till vår omgivning, dvs familj, vänner men även mänskligheten, djur och natur.... Vi lär oss att interagera med andra människor, att fungera individuellt och i grupp. Det är främst föräldrarna, men även syskon, övrig släkt, kompisar och de personer som man hyser någon form av personlig relation till under sin uppväxt som har en viss mån av ansvar för detta (givetvis i olika grad) men framförallt som påverkar
oss i mer eller mindre grad. Det är här vi kan hitta abnormiteterna, dvs om någon av dessa funktioner saknas eller är "annorlunda" så kan detta ge upphov till felaktiga signaler och sedermera beteende hos den i vuxna livet kriminella individen.
Skall man bortse från denna miljömässiga påverkan som ju haft en stor inverkan på hur individen sedan har blivit? Skall man enbart straffa individen för dess beteende och inte ta hänsyn till vad som gjorde honom/henne till den han/hon är idag? Vari ligger humanismen i detta? Vad gör oss till mindre monster än det vi vill straffa om vi själva inte kan se bortom den yta vi så förfärade vill se försvinna bort? Finns det ingen nåd och tro om bättring hos männskligheten?
Om svaret på alla dessa frågor blir nej....då undrar jag om vi gjort oss förtjänade att kalla oss civiliserade.
USA - nej tack
Varje gång jag betraktar något som är amerikanst (läs USA) så bekräftas det bara för mig om hur illa jag gillar det landet och dess administration. Detta syns mest nu efter åtta (8) år av republikanskt styre. Maken till skygglappar och indoktrinerat hat mot de som inte tycker som dem. Kan endast hitta motsvarigheten hos folkpartiets Jan Björklund, han är ju dock knävalp hos fd premiärminister Tony Blair som i sin tur är detsamma hos President George Fucking Bush.
Orkar inte älta allt här, vill inte ondgöra mig över skiten i onödan och på så sätt göra ert liv värre än vad det är....*L*
Tillägg:
Det är alltså inte befolkningen som sådan jag har något emot, utan enbart administrationen. Visserligen finns det en del i deras livsstil som jag har väldigt svårt för, men olikheter och skillnader skall inte göra att man tycker illa om varandra eller att man bygger förakt och murar. Det är istället möjligheter till att lära känna varandras skillnader och dra nytta och erfarenheter av det.
Orkar inte älta allt här, vill inte ondgöra mig över skiten i onödan och på så sätt göra ert liv värre än vad det är....*L*
Tillägg:
Det är alltså inte befolkningen som sådan jag har något emot, utan enbart administrationen. Visserligen finns det en del i deras livsstil som jag har väldigt svårt för, men olikheter och skillnader skall inte göra att man tycker illa om varandra eller att man bygger förakt och murar. Det är istället möjligheter till att lära känna varandras skillnader och dra nytta och erfarenheter av det.
Bloggtystnad
För er som följer mina märkliga inlägg - och ni är nog inte så många. Har väl märkt av en viss tystnad sedan i mitten av april. Gud i London, det är faktiskt exakt två månader sedan jag gjorde ett inlägg sedan sist.
Har faktiskt ingen direkt ursäkt för detta. Har helt enkelt valt livet istället för att välja den virtuella värld som detta ändå är?
Har ju som en del kanske har märkt i mina inlägg haft en turbulent tid på jobbet. Uppköp, uppsägningar och folk som har slutat självmant. Själv blev jag uppsagd i början av april och har sedan den 17 april (i princip) tagit ut semester fram till den 15/5 då jag blev arbetsbefriad, dvs får gå hemma med lön. Ännu inte arbetslös men dock ändå ett steg närmare det utanförskap som den borgerliga alliansen så faderligt har varnat för
Har faktiskt ingen direkt ursäkt för detta. Har helt enkelt valt livet istället för att välja den virtuella värld som detta ändå är?
Har ju som en del kanske har märkt i mina inlägg haft en turbulent tid på jobbet. Uppköp, uppsägningar och folk som har slutat självmant. Själv blev jag uppsagd i början av april och har sedan den 17 april (i princip) tagit ut semester fram till den 15/5 då jag blev arbetsbefriad, dvs får gå hemma med lön. Ännu inte arbetslös men dock ändå ett steg närmare det utanförskap som den borgerliga alliansen så faderligt har varnat för
Politikerförakt
Hmm, gluttade lite på riksdagsdebatten idag vid lunchtid (enl klockan). Insåg snabbt att ingenting är förändrat. Alla bara ljuger och står i. Inte konstigt att ingen orkar bry sig om att gå och utnyttja sin rösträtt, när resultatet ändå bara bli att dessa mindre mentalt bemedlade människor står och orerar i tv och på våra torg. Ingen av dem vågar ju ta sitt ansvar och stå upp för vad de gör och inte gör. De vågar inte stå för sina åsikter.....
Kan tänkas att jag är lite vinklad på grund av mina politiska åsikter men jag blir förbannad när man står i tv och tar upp direkta lögner och dessutom vinklar sina uttalanden så att om det inte är ett direkt faktafel så är det i vart fall en direkt hårdvinkling av ett begrepp eller händelse direkt taget ur sitt perspektiv.
Jan Björklund och Lars Ohly står och orerar i direktsänd tv. Ingen av dem vill besvara den andres lögner, påståenden och fjantiga frågor. Ingen av dem är väl direkta favoriter, men jag gillar i vart fall den ena mer än den andra, hehe....
Kan tänkas att jag är lite vinklad på grund av mina politiska åsikter men jag blir förbannad när man står i tv och tar upp direkta lögner och dessutom vinklar sina uttalanden så att om det inte är ett direkt faktafel så är det i vart fall en direkt hårdvinkling av ett begrepp eller händelse direkt taget ur sitt perspektiv.
Jan Björklund och Lars Ohly står och orerar i direktsänd tv. Ingen av dem vill besvara den andres lögner, påståenden och fjantiga frågor. Ingen av dem är väl direkta favoriter, men jag gillar i vart fall den ena mer än den andra, hehe....
