mjukispappa

Jag börjar få svårt att uttrycka med ord hur stor min kärlek till Gabriella är.
Hon kom in i mitt liv när jag nästan hade gett upp hoppet om att få dela det med någon jag älskar och respekterar.
När jag slutat leta och när jag slutat hoppas, så satt hon bara där vid ett middagsbord och var helt underbar.
Jag såg hennes ögon, det var det enda som existerade i rummet just då. Min vän Tommy och hans fru, slutade att existera för en stund. Vi pratade men det var lixom inte där.

Hon var exakt så intelligent, rolig och busig som jag. Vi matchade varandra på ett existensiellt plan, där våra intellekt möttes. Visserligen var jag trött och lättpåverkad av det vin vi drack till maten. Vi drack 2 flaskor delat på 2,5 personer.

Hon var lagom bitsk utan att för den skull vara påträngande eller otrevlig, bara lagom självständig.

Vilket fall som helst så har vi ju umgåtts en hel del och varje gång vi träffas så känner jag bara att jag  känner starkare och starkare för denna kvinna för varje gång. Allting funkar så bra lixom:

Kommunikationen
Sexualiteten
Musik
Mat
Barn
Vad vi vill med våra liv
Framtid
Reslust

Vi har en öppenhet i vår relation som jag aldrig kännt tidigare. Även med saker som är svåra att disskutera så känns det som vi kan ta den disskussionen och vi ger varandra utrymme i debatten utan att börja skrika på varandra. Det är en sund inställning som vi båda delar.....

Det roliga är att i allt vi pratat om har vi väldigt ofta lika eller liknande åsikter. Där vi inte har det så har vi ändå en sund inställning och en respekt för varandras odelade åsikter. Kan tyckas förmätet att se så positivt på något som är så här nytt (> 5 veckor) men jag känner lixom inga områden där det skulle kunna uppstå problem. Varje gång vi har kännt att vi funderat på något så har vi bara pratat om det. Antingen har det varit enkla missförstånd, eller så har vi pratat om det i lugn och ro och löst problemet.

Våra barn (vi har var sitt eget) har kommit in i vår relation på ett lugnt och harmoniskt sätt. Min dotter avgudar Gabriella. Min dotter är drygt 8 år och ser verkligen fram mot varje tillfälle då hon skall få träffa Gabriella. Det funkar bra, nästan lite för bra, dvs hon blir nästan avundsjuk om någon stjäl uppmärksamhet från Gabriella när hon är med. Gabriellas dotter har tagit emot både mig och min dotter positivt. Hon har en "normal" inställning mot oss. Det har ännu så länge inte varit några onormala (eller normala heller för den delen) konflikter.

Nu åker vi snart till Thailand, jag och Gabriella. Vi åker själva, dels för att vi behöver det och dels för att det inte låter sig göras att ta med barnen under vinterhalvåret med skola och respektive på ett eller annat sätt. Platserna var redan bokade och det fanns bara två osv.