Att vara hemma....
Det är en underlig omställning och en helt ny känsla för mig... Jag har alltid varit tillfreds med att komma hem efter "bortavaro". Komma tillbaka till vardagslunken och bara vara tillfreds. Jag har enkla behov och de brukar inte göra sig direkt påminda och kräva utrymme utan de får det de behöver och thats it lixom.
Nu efter denna Asien-vistelse med världens underbaraste kvinna så känner jag av vardagen. Den gör sig påmind som något grått klibbigt och jobbigt. Något som jag lixom inte kommer undan, men som kväver mig....
Det är bara i stunder av närvaro då min älskade finns där bredvid mig som jag lever upp och känner att jag orkar med....
Oj oj oj, vad mörkt och grått jag skriver, men det är så jag känner. Inte för att jag är deprimerad eller har speciellt mörka tankar. Men jag förstår dem som alltid säger att de saknar det de hade på semestern. Jag har alltid tyckt att de människorna varit konstiga, som precis har varit på något väldigt trevligt och inte kan nöja sig med det, utan måste gnälla om sin ynkliga vardag och tycka att livet är jobbigt.....som sagt NU förstår jag vad de menar....
Jag upplevde de tvä bästa veckorna i mitt liv....jag upplevde dem med än människa som i princip är min tvillingsjäl. Vi uppskattar och njuter av samma sak i livet....vi har en livsåskådning som smälter ihop på ett bra sätt. Vi kommunicerar fantastiskt.....ingenting görs till ett problem, utan upplevs enbart som ett pittoreskt kullerstensparti som vi bara skall ta oss igenom. Även om vi inte alltid är överens så kan vi prata om det. Det upplevs utav oss båda som att vi inte haft så lätt att prata med någon annan tidigare.
Nu efter denna Asien-vistelse med världens underbaraste kvinna så känner jag av vardagen. Den gör sig påmind som något grått klibbigt och jobbigt. Något som jag lixom inte kommer undan, men som kväver mig....
Det är bara i stunder av närvaro då min älskade finns där bredvid mig som jag lever upp och känner att jag orkar med....
Oj oj oj, vad mörkt och grått jag skriver, men det är så jag känner. Inte för att jag är deprimerad eller har speciellt mörka tankar. Men jag förstår dem som alltid säger att de saknar det de hade på semestern. Jag har alltid tyckt att de människorna varit konstiga, som precis har varit på något väldigt trevligt och inte kan nöja sig med det, utan måste gnälla om sin ynkliga vardag och tycka att livet är jobbigt.....som sagt NU förstår jag vad de menar....
Jag upplevde de tvä bästa veckorna i mitt liv....jag upplevde dem med än människa som i princip är min tvillingsjäl. Vi uppskattar och njuter av samma sak i livet....vi har en livsåskådning som smälter ihop på ett bra sätt. Vi kommunicerar fantastiskt.....ingenting görs till ett problem, utan upplevs enbart som ett pittoreskt kullerstensparti som vi bara skall ta oss igenom. Även om vi inte alltid är överens så kan vi prata om det. Det upplevs utav oss båda som att vi inte haft så lätt att prata med någon annan tidigare.
Kommentarer
Trackback
