Vården i Sverige
Har alltid varit en försvarare av svenska skatter och ja, jag tycker väl inte direkt att jag har fått någon anledning till att ändra den uppfattningen. Tvärtom, jag tycker däremot att det borde satsas MER pengar på vård, äldrevård och barnomsorg. Skippa privatiseringsskiten och låt de som kan ta hand om våra sjuka, våra äldre och våra barn.
Jag har varit sjuk en längre tid (förkylning eller ÖLI - övre luftvägsinfektion). Tyvärr har primärvården (vårdcentralen) inte svarat upp till mina rop på hjälp....har haft svår hosta och rosslande andning torsdag, fredag, hela helgen och måndag (denna veckan) på måndagen tröttnade jag helt enkelt på att få svaret att jag ringt för sent till vårdcentralen och att de inte hade några akuttider.....min chef sade att jag inte fick vara kvar, jag var helt enkelt för dålig. Han rådde mig att åka till akuten.
Sagt och gjort, jag lånade en kollegas bil (åker buss till jobbet) och tog mig till akuten. Där var det bara ett nummer före (och de var redan inne). Efter bara några få minuter så fick jag komma in till mottagningsdisken/inskrivningen. De tyckte, efter att ha hört min berättelse, att jag skulle söka mig till Infektionskmottagningen istället, då det fanns risk för smittbar lunginflammation. Sagt och gjort tog jag bilen upp till andra sidan lasarettet. Där blev jag mottagen av en trevlig receptionist. Hon förklarade läget och skrev in mig på mottagningen. Mottagningsrummen var fulla för närvarande så jag fick sitta ner i det "vanliga" väntrummet. Jag var själv när jag kom dit, men det fylldes snabbt upp.
Hehe, Infektionskliniken ligger på samma ställe som hudkliniken samt att mottagningen även behandlar könssjukdomar....det var en brokig skara som satt i väntrummet om jag säger så, det var en del nervösa blickar. Folk tittade på varandra och undrade nog vad de andra gjorde där samt om folk visste varför de var där.
Det fanns fyra mottagnings- /undersökningsrum och alla var som sagt upptagna. Det roliga var att ingången till de fyra mottagningsrummen var på utsidan, för att man inte skulle smitta andra troligen. Tyvärr fick vi ju sitta tillsammans i väntrummet innan jag och (minst) en annan fick komma dit vi skulle.
Efter en halvtimme fick jag komma in och strax efteråt så kom doktorn in. Hon gjorde undersökningen snabbt och effektivt och tog sig tid att informera mig vad hon gjort, vad hon trodde och vad som skulle hända sedan.
En sjuksyster kom in och tog en del blodprover samt blodtrycket. Tempen fick jag ta själv eftersom de ville ha analtempen (hehe). Mao fick jag ta den själv....på toaletten, stående...jättekul.
Efter all undersökning så skickades jag ner till röntgen. De ville rönta mina lungor för att utesluta lunginflammation. Till slut hittade jag ner dit, jag fick nämligen gå för att en sjuksköterska ville visa mig närmaste vägen, vilket ju inte var så långt, dock blev bilen kvar där den stod nu....
Röntgen är ju alltid röntgen. Där får man vänta om man inte är döende eller har brytit ngt akut....*L*. Det enda som gjorde mig lite orolig var bilen.....den hade jag lovat att den skulle vara tillbaka klockan 18 då jobbet stänger och min kollega behövde den. Dock var jag röntgad och klar till 17.20 och då ringde jag pappa som lovade komma och hämta bilen tillsammans med mamma.
Själv gick jag och satte mig i akutväntrummet där jag skulle invänta svaret från infektionskliniken (stänger 16.30). Jag var väl klar där strax efter 18. Ingen lunginflammation, dock med brusten revbensmuskel (hostat sönder) så jag fick helt enkelt en flanska Coccilliana och en budgetvariant av voltaren.
Vad jag vill säga sammanfattningsvis är att jag tycker att akutvården och specialistvården i Sverige är den bästa som finns. Av primärvården kan man ju önska lite mer. Detta skiljer sig givetvis från kommun till kommun och från landsting till landsting. Kan ju inte svara på hur andra landsting fungerar, jo Kristiansstad lasarett för där har jag jobbat för 10 år sedan och då funkade det utmärkt *L*
Jag har varit sjuk en längre tid (förkylning eller ÖLI - övre luftvägsinfektion). Tyvärr har primärvården (vårdcentralen) inte svarat upp till mina rop på hjälp....har haft svår hosta och rosslande andning torsdag, fredag, hela helgen och måndag (denna veckan) på måndagen tröttnade jag helt enkelt på att få svaret att jag ringt för sent till vårdcentralen och att de inte hade några akuttider.....min chef sade att jag inte fick vara kvar, jag var helt enkelt för dålig. Han rådde mig att åka till akuten.
Sagt och gjort, jag lånade en kollegas bil (åker buss till jobbet) och tog mig till akuten. Där var det bara ett nummer före (och de var redan inne). Efter bara några få minuter så fick jag komma in till mottagningsdisken/inskrivningen. De tyckte, efter att ha hört min berättelse, att jag skulle söka mig till Infektionskmottagningen istället, då det fanns risk för smittbar lunginflammation. Sagt och gjort tog jag bilen upp till andra sidan lasarettet. Där blev jag mottagen av en trevlig receptionist. Hon förklarade läget och skrev in mig på mottagningen. Mottagningsrummen var fulla för närvarande så jag fick sitta ner i det "vanliga" väntrummet. Jag var själv när jag kom dit, men det fylldes snabbt upp.
Hehe, Infektionskliniken ligger på samma ställe som hudkliniken samt att mottagningen även behandlar könssjukdomar....det var en brokig skara som satt i väntrummet om jag säger så, det var en del nervösa blickar. Folk tittade på varandra och undrade nog vad de andra gjorde där samt om folk visste varför de var där.
Det fanns fyra mottagnings- /undersökningsrum och alla var som sagt upptagna. Det roliga var att ingången till de fyra mottagningsrummen var på utsidan, för att man inte skulle smitta andra troligen. Tyvärr fick vi ju sitta tillsammans i väntrummet innan jag och (minst) en annan fick komma dit vi skulle.
Efter en halvtimme fick jag komma in och strax efteråt så kom doktorn in. Hon gjorde undersökningen snabbt och effektivt och tog sig tid att informera mig vad hon gjort, vad hon trodde och vad som skulle hända sedan.
En sjuksyster kom in och tog en del blodprover samt blodtrycket. Tempen fick jag ta själv eftersom de ville ha analtempen (hehe). Mao fick jag ta den själv....på toaletten, stående...jättekul.
Efter all undersökning så skickades jag ner till röntgen. De ville rönta mina lungor för att utesluta lunginflammation. Till slut hittade jag ner dit, jag fick nämligen gå för att en sjuksköterska ville visa mig närmaste vägen, vilket ju inte var så långt, dock blev bilen kvar där den stod nu....
Röntgen är ju alltid röntgen. Där får man vänta om man inte är döende eller har brytit ngt akut....*L*. Det enda som gjorde mig lite orolig var bilen.....den hade jag lovat att den skulle vara tillbaka klockan 18 då jobbet stänger och min kollega behövde den. Dock var jag röntgad och klar till 17.20 och då ringde jag pappa som lovade komma och hämta bilen tillsammans med mamma.
Själv gick jag och satte mig i akutväntrummet där jag skulle invänta svaret från infektionskliniken (stänger 16.30). Jag var väl klar där strax efter 18. Ingen lunginflammation, dock med brusten revbensmuskel (hostat sönder) så jag fick helt enkelt en flanska Coccilliana och en budgetvariant av voltaren.
Vad jag vill säga sammanfattningsvis är att jag tycker att akutvården och specialistvården i Sverige är den bästa som finns. Av primärvården kan man ju önska lite mer. Detta skiljer sig givetvis från kommun till kommun och från landsting till landsting. Kan ju inte svara på hur andra landsting fungerar, jo Kristiansstad lasarett för där har jag jobbat för 10 år sedan och då funkade det utmärkt *L*
Kommentarer
Postat av: annaluna
Det kan fortfarande vara en privat utförare, men med statlig finansiering. Dessutom finns det positiva saker med privatisering oxå- köerna minskar för dem/oss som INTE går privat + att konkurrensen ökar och därmed höjs kvaliteten även hos landstingets vård! Nu är jag väl inte för privatisering EGENTLIGEN, men...det finns vissa tänkvärda aspekter...
Postat av: Tonnie
Problemet med privatisering är att de skall drivas som ett företag och gå med vinst....I de bästa av världar så borde det inte vara så och är det väl inte hos alla heller. Dock tycker jag att svensk sjukvård har blivit sämre med alla neddragningar OCH det har INTE blivit bättre med de privatiseringsförsök som testats. I alla fall inte enligt min mening.
Trackback
