Ett tufft år går mot sitt slut

Det har varit ett minst sagt innehållsrikt 2016
 
Först blev jag i slutet av 2015 vald till att deltaga i partiets kongress i maj 2016.
Det innebar tufft arbete under vintern våren 2016 med motionsskrivande och motionsläsande efter det.
Därefter valde jag att utföra mitt andra offentliga framförande på 1:a maj med allt vad det innebär i förberedelser och genomförande. Speciellt med tanke på att det var 4 dagar innan kongressen startade :)
 
Straxt efter 1:a maj så får jag sparken från jobbet. Jag har känt mig jagad pga engagemang i både facket och politiken. Mina kollegor har gått bakom ryggen på mig (delvis) och klagat på att jag är borta från jobbet mycket (trots att jag har laglig rätt till detta, enligt FML - förtroendemannalagen), till slut hittade de en orsak till att sparka mig. Jag råkade skicka fel mail till fel person. Ett mail som var klassificerat enligt innehåll, men inte enligt de föreskrifter som fanns på företaget, dvs det var inte märkt i headern eller i början på mailet som vi har fått lära oss. Hur eller hur fick jag gå på dagen straxt innan jag skulle på kongressen. 
 
En månad senare så kommer min dotter och meddelar att hon fått en orosanmälan på sig, anonymt via en hotmailadress. Vi åker på möte med Socialtjänsten, dvs både jag, dottern och mamman. Dottern bor hos sin mamma. Under mötet så erkänner till slut dottern att hon rökt hasch i ca 4 år, vilket det senaste året har eskalerat till att bli minst en gång per dag och ibland flera gånger. Detta kommer både som en chock, men innerst inne inte helt oväntat. Mötet slutar med att det startas en utredning och att dottern får flytta hem till mig då mamman vägrar att hon bor hos henne då hon inte vill ha en missbrukare boende hos sig (pga två småbröder som hon inte vill ska påverkas av detta. Arbetsbefriad så tar jag emot dottern med öppna armar.
 
Nu börjar en sommar med utredningar, samtal och tuffa händelser i form av rymmningar, öppna dörrar när man kommer hem, bestraffningar och annat otrevligt. Men i slutet av sommaren så lugnar det sig. Dottern börjar på HAP och med regelbundna urinprov. 
 
Själv börjar jag på anhöringträffen - sju möten då man som anhörig till en missbrukare kan få stöd och samtal med andra i liknande situation. Det är viktiga och bra möten som för oss fram i livet. 
 
Till slut landar jag i mig själv och dottern börjar nu må bättre. Nu har även två rätt stora förändringar skett i mitt eget liv. Jag har fått ett nytt jobb och jag har blivit medlem i en orden (säger av sekretesskäl inte varken vilket jobb eller vilken orden)
 
Nu är snart 2016 över och vi träder in i ett nytt 2017. Förhoppningsvis med bättre ekonomi än det varit under hösten och med framtiden för oss, både min dotter och mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0