Asylavslag
Läste en intressant artikel för ett tag sedan i DN (papperstidningen).
Den berörde det faktum att antalet asylsökande som inte vill återvända hem, trots avslag, stiger.
I samma artikel berördes det sk återetableringsstödet.
Vad kan man då få ut av denna artikel, samt vilka frågeställningar väcker det?
Jag skulle vilja beröra ett antal punkter:
1. Hur hanteras flyktingar och asylsökande när de kommer till Sverige?
Jag undrar här exempelvis vilka regler och krav har vi på en flykting/asylsökande vad gäller identitetshandlingar o liknande? Vilken handläggning och kontroll görs vid gränsen? Hur hanteras flyktingen efter denna första kontroll? Var placeras flyktingen under handläggningstiden?
2: Vilka definitioner och indelningar gör vi personer/grupper som bestämmer sig att av en eller annan anledning åka till Sverige?
Jag har hittat följande definitioner genom att söka på google.se
- Flykting
- Asylsökande
- Ensamkommande barn
- Anhöriginvandrare
- Invandrare
- Arbetskraftsinvandring
Begreppet Flykting (http://sv.wikipedia.org/wiki/Flykting)
Som flykting räknas enligt 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Flyktingkonventionen)
"en person som har befogad rädsla av förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religiös eller
politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp"
och som befinner sig på flykt från sitt hemland.
Dessa människor kallas för konventionsflyktingar, till skillnad från andra grupper som mottagarländer kan bevilja
asyl inom ramen för nationell lagstiftning.
Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer.
Om de har stannat en viss period i det andra landet, kan de dock som regel ansöka om naturalisation och bli medborgare i det nya landet.
I vardagligt språk kallas ofta alla asylsökande "flyktingar", oavsett om de har förklarats vara flyktingar eller
ej. I strikt, juridisk mening måste emellertid flyktingstatusen erkännas för att personen skall kallas flykting,
vilket i det individuella fallet sker genom asylprocessen och beviljandet av uppehållstillstånd. En person som
flyr sitt land, men som inte sökt eller fått asyl, är följaktligen heller inte erkänd som flykting. När stora
grupper människor flyr samtidigt, så kallade prima facie-flyktingar, sker emellertid ingen individuell
asylprövning, och dessa befinns i stället vara flyktingar tills motsatsen bevisas.[4] Dessa grupper av flyktingar
lever ofta i stora läger i grannländerna. En del av dessa förs till tredje länder som så kallade kvotflyktingar.
Innan sådan förflyttning sker har de redan fått uppehållstillstånd.[5] Kvotflyktingarna organiseras av UNHCR.
Begreppet Asylsökande (http://sv.wikipedia.org/wiki/Asyls%C3%B6kande)
Asylsökande är en person som ansökt om asyl men ännu ej fått ett lagakraftvunnet beslut av vederbörande myndighet.
UNHCR publicerar varje år statistik över antalet asylsökande till ett antal industriländer.[1] Det var tidigare
vanligt att en person som fått avslag på sin asylansökan i ett land i EU istället för att återvända till sitt
hemland sökte asyl i ett annat europeiskt land. För att förhindra detta infördes 1990 den så kallade
Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Förordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska
unionen som ansvarar för att handlägga ansökan om asyl, och utgör hörnstenen i unionens asylpolitik och en viktig
del i området med frihet, säkerhet och rättvisa. För att underlätta identifikationen skapades samtidigt Eurodac,
som är en gemensam biometrisk fingeravtrycksdatabas över asylsökande till EU. På senare år har det funnits
problem med att utvisa asylsökande som får avslag på sin ansökan till länder som Iran och Somalia då dessa inte
tar emot sina egna medborgare om de inte återvänder hem frivilligt.
Begreppet Ensamkommande barn (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ensamkommande_barn_%28asyls%C3%B6kande%29)
Ensamkommande barn, eller ensamkommande ungdomar, är enligt FNs definition personer under 18 år, eller annan
lägre myndighetsålder, som söker asyl i ett land utan att ha föräldrar eller andra vårdnadshavare tillgängliga
i mottagarlandet. Som annan vårdnadshavare räknas normalt släktingar.[1]
Inom EU är det officiella begreppet minimigranter eller underåriga utan medföljande vuxen. Till denna kategori
räknas alla asylsökande under 18 år som kommer till unionens territorium utan tillgång till legal vårdnadshavare
eller annan vårdnadshavare. Enligt EU kan även den som kommer med t.ex. släktingar rymmas i begreppet, om dessa
inte faktiskt tar hand om migranten.[2]
I Sverige kallas gruppen ensamkommande flyktingbarn och i officiella sammanhang vanligen ensamkommande barn.
Den svenska definitionen liknar EU:s men Sverige skiljer sig genom att migranter, vuxna som barn, kan få
permanent uppehållstillstånd utan att ha asylskäl eller vara skyddsbehövande i övrigt. Till gruppen
"ensamkommande flyktingbarn" räknas i Sverige alltså alla migranter som oavsett skäl kommer till Sverige och som
i övrigt stämmer in på EU:s definition.[3]
Även Norge ger uppehållstillstånd till ensamkommande barn utan asylskäl om det inte går att hitta någon o
msorgsperson som barnet kan skickas tillbaka till. Detta har medfört att antalet ensamkommande har ökat kraftigt.
Begreppet Anhöriginvandring (http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/anhoriginvandring/)
Anhöriginvandring, eller anknytningsinvandring, är när en person vill flytta till Sverige på grund av att de har
en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare. Det gäller ofta make, maka,
sambo och barn under 18 år. Även adoptivbarn ingår i denna kategori av invandring. Anhöriginvandraren är den
som kommer till Sverige. Anknytningsperson är den som redan bor i Sverige.
När det gäller anhöriginvandring så är statistiken ganska intressant, då just detta begrepp är något som exv SD
stör sig på och hävdar används flitigt av exempelvis ensamkommande barn där sedan föräldrarna kommer efter för att
reglerna för ensamkommande barn är så "givmilda" i Sverige.
Anhöriginvandrare med så kallad nyetablerad anknytning utgjorde 2009 71 % av all anhöriginvandring. Detta kallas
ofta kärleksinvandring eftersom paret inte levt tillsammans tidigare eller enbart under en kort tid. Anhöriga
till flyktingar utgjorde 27 % och adoptivbarn 2 %. 387 personer fick 2009 uppehållstillstånd som anhöriga till
ensamkommande barn. Totalt sett fick 34 704 personer uppehållstillstånd 2009 som anhöriginvandrare.
Med andra ord så var det 387 av 34704 personer som 2009 fick uppehållstillstång pga ensamkommande barn.
Med andra ord drygt 1 %. Ingen stor siffra där.
Begreppet Invandrare eller Invandring (http://sv.wikipedia.org/wiki/Invandring#Invandringen_till_Sverige)
I korthet så kan man säga att det är ett samlingsbegrepp för alla som flyttar till Sverige av ett eller annat skäl.
Observera att i detta begrepp också inberäknas dem som flyttar tillbaka till sverige efter en längre utlandsvistelse.
Med andra ord så är Invandrare (begreppet) ett samlingsbegrepp över samltiga ovan nämnda grupper, dvs Flykting,
Asylsökande, Ensamkommande barn, Anhöriginvandrare, Arbetskraftsinvandring samt återvändande Svenskar.
Begreppet Arbetskraftsinvandring (http://sv.wikipedia.org/wiki/Arbetskraftsinvandring)
Arbetskraftsinvandring, ord för att beteckna den process varigenom människor migrerar mellan två länder på grund
av att immigrationslandet har ett efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden och aktivt efterfrågar arbetskraft från
andra länder. Arbetskraftsinvandring förekom efter andra världskriget till bl a Sverige och Västtyskland. Även
icke förvärvsarbetande familjemedlemmar, hustrur och barn, flyttade med sina män till de nya länderna, bosatte
sig och i många fall blev medborgare där. Sedan början av 1970-talet har invandringen till Sverige dominerats av
asylsökande sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen kraftigt begränsat möjligheterna till
arbetskraftsinvandring.
Den 15 december 2008 infördes nya regler för arbetskraftsinvandring i Sverige efter en överenskommelse mellan de
fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet de gröna efter att en proposition överlämnats till riksdagen av
migrationsminister Tobias Billström. Det nya systemet är mer öppet än det tidigare och baseras på
arbetsmarknadens behov av arbetskraft. En arbetsgivare som har en position att fylla kan anställa en person från
ett land utanför EU/EES och Schweiz, förutsatt att lön, socialförsäkringsvillkor och andra anställningsvillkor
motsvarar dem som gäller för den i Sverige redan bosatta arbetskraften och lägst motsvarar kollektivavtal eller
branschpraxis. Sverige har därmed ett mer öppet system än vad exempelvis Kanada eller USA har, eftersom de
länderna baserar sina system på politiskt fastställda poängsystem (Kanada) eller kvoter (USA). Ett uppehålls-
och arbetstillstånd kan beviljas för längst två år med möjlighet till förlängning på ytterligare två år
förutsatt att anställningen finns kvar. Efter fyra år kan arbetskraftsmigranten ansöka om permanent
uppehållstillstånd.
3. Hur lång tid tar det från att man anländer till Sverige och man får besked om att man får stanna (TUT eller PUT),
eller om man får avslag?
4. Vilka bestämmelser reglerar vilka som berörs av begreppet ensamkommande barn?
(berörs en del under punkt 2).
Jag vill lyfta denna frågan då många SD-anhängare ofta argumenterar med att dessa barn kommer själva för att sedan då de fått PUT, sedan efterföljs av ett lämmeltåg med sk anhöriginvandrare. Finns det någon statistik på detta? Jag tycker vi behöver lyfta och disskutera denna frågan för att en gång för alla komma till punkt i frågan och komma vidare med andra samhälliga problem.
5. Vilka ekonomiska regler gäller för flyktingar och övriga invandrargrupper enligt punkt 2!
Jag är fruktansvärt trött på att hela tiden få höra att flyktingar har det så himla bra i Sverige. Vi behöver lyfta denna frågan och ta fram ett bra disskussionsunderlag så att vi alla kan hjälpas åt att bemöta den kritik som vissa grupper hela tiden tar upp.
Den berörde det faktum att antalet asylsökande som inte vill återvända hem, trots avslag, stiger.
I samma artikel berördes det sk återetableringsstödet.
Vad kan man då få ut av denna artikel, samt vilka frågeställningar väcker det?
Jag skulle vilja beröra ett antal punkter:
1. Hur hanteras flyktingar och asylsökande när de kommer till Sverige?
Jag undrar här exempelvis vilka regler och krav har vi på en flykting/asylsökande vad gäller identitetshandlingar o liknande? Vilken handläggning och kontroll görs vid gränsen? Hur hanteras flyktingen efter denna första kontroll? Var placeras flyktingen under handläggningstiden?
2: Vilka definitioner och indelningar gör vi personer/grupper som bestämmer sig att av en eller annan anledning åka till Sverige?
Jag har hittat följande definitioner genom att söka på google.se
- Flykting
- Asylsökande
- Ensamkommande barn
- Anhöriginvandrare
- Invandrare
- Arbetskraftsinvandring
Begreppet Flykting (http://sv.wikipedia.org/wiki/Flykting)
Som flykting räknas enligt 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Flyktingkonventionen)
"en person som har befogad rädsla av förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religiös eller
politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp"
och som befinner sig på flykt från sitt hemland.
Dessa människor kallas för konventionsflyktingar, till skillnad från andra grupper som mottagarländer kan bevilja
asyl inom ramen för nationell lagstiftning.
Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer.
Om de har stannat en viss period i det andra landet, kan de dock som regel ansöka om naturalisation och bli medborgare i det nya landet.
I vardagligt språk kallas ofta alla asylsökande "flyktingar", oavsett om de har förklarats vara flyktingar eller
ej. I strikt, juridisk mening måste emellertid flyktingstatusen erkännas för att personen skall kallas flykting,
vilket i det individuella fallet sker genom asylprocessen och beviljandet av uppehållstillstånd. En person som
flyr sitt land, men som inte sökt eller fått asyl, är följaktligen heller inte erkänd som flykting. När stora
grupper människor flyr samtidigt, så kallade prima facie-flyktingar, sker emellertid ingen individuell
asylprövning, och dessa befinns i stället vara flyktingar tills motsatsen bevisas.[4] Dessa grupper av flyktingar
lever ofta i stora läger i grannländerna. En del av dessa förs till tredje länder som så kallade kvotflyktingar.
Innan sådan förflyttning sker har de redan fått uppehållstillstånd.[5] Kvotflyktingarna organiseras av UNHCR.
Begreppet Asylsökande (http://sv.wikipedia.org/wiki/Asyls%C3%B6kande)
Asylsökande är en person som ansökt om asyl men ännu ej fått ett lagakraftvunnet beslut av vederbörande myndighet.
UNHCR publicerar varje år statistik över antalet asylsökande till ett antal industriländer.[1] Det var tidigare
vanligt att en person som fått avslag på sin asylansökan i ett land i EU istället för att återvända till sitt
hemland sökte asyl i ett annat europeiskt land. För att förhindra detta infördes 1990 den så kallade
Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Förordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska
unionen som ansvarar för att handlägga ansökan om asyl, och utgör hörnstenen i unionens asylpolitik och en viktig
del i området med frihet, säkerhet och rättvisa. För att underlätta identifikationen skapades samtidigt Eurodac,
som är en gemensam biometrisk fingeravtrycksdatabas över asylsökande till EU. På senare år har det funnits
problem med att utvisa asylsökande som får avslag på sin ansökan till länder som Iran och Somalia då dessa inte
tar emot sina egna medborgare om de inte återvänder hem frivilligt.
Begreppet Ensamkommande barn (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ensamkommande_barn_%28asyls%C3%B6kande%29)
Ensamkommande barn, eller ensamkommande ungdomar, är enligt FNs definition personer under 18 år, eller annan
lägre myndighetsålder, som söker asyl i ett land utan att ha föräldrar eller andra vårdnadshavare tillgängliga
i mottagarlandet. Som annan vårdnadshavare räknas normalt släktingar.[1]
Inom EU är det officiella begreppet minimigranter eller underåriga utan medföljande vuxen. Till denna kategori
räknas alla asylsökande under 18 år som kommer till unionens territorium utan tillgång till legal vårdnadshavare
eller annan vårdnadshavare. Enligt EU kan även den som kommer med t.ex. släktingar rymmas i begreppet, om dessa
inte faktiskt tar hand om migranten.[2]
I Sverige kallas gruppen ensamkommande flyktingbarn och i officiella sammanhang vanligen ensamkommande barn.
Den svenska definitionen liknar EU:s men Sverige skiljer sig genom att migranter, vuxna som barn, kan få
permanent uppehållstillstånd utan att ha asylskäl eller vara skyddsbehövande i övrigt. Till gruppen
"ensamkommande flyktingbarn" räknas i Sverige alltså alla migranter som oavsett skäl kommer till Sverige och som
i övrigt stämmer in på EU:s definition.[3]
Även Norge ger uppehållstillstånd till ensamkommande barn utan asylskäl om det inte går att hitta någon o
msorgsperson som barnet kan skickas tillbaka till. Detta har medfört att antalet ensamkommande har ökat kraftigt.
Begreppet Anhöriginvandring (http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/anhoriginvandring/)
Anhöriginvandring, eller anknytningsinvandring, är när en person vill flytta till Sverige på grund av att de har
en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare. Det gäller ofta make, maka,
sambo och barn under 18 år. Även adoptivbarn ingår i denna kategori av invandring. Anhöriginvandraren är den
som kommer till Sverige. Anknytningsperson är den som redan bor i Sverige.
När det gäller anhöriginvandring så är statistiken ganska intressant, då just detta begrepp är något som exv SD
stör sig på och hävdar används flitigt av exempelvis ensamkommande barn där sedan föräldrarna kommer efter för att
reglerna för ensamkommande barn är så "givmilda" i Sverige.
Anhöriginvandrare med så kallad nyetablerad anknytning utgjorde 2009 71 % av all anhöriginvandring. Detta kallas
ofta kärleksinvandring eftersom paret inte levt tillsammans tidigare eller enbart under en kort tid. Anhöriga
till flyktingar utgjorde 27 % och adoptivbarn 2 %. 387 personer fick 2009 uppehållstillstånd som anhöriga till
ensamkommande barn. Totalt sett fick 34 704 personer uppehållstillstånd 2009 som anhöriginvandrare.
Med andra ord så var det 387 av 34704 personer som 2009 fick uppehållstillstång pga ensamkommande barn.
Med andra ord drygt 1 %. Ingen stor siffra där.
Begreppet Invandrare eller Invandring (http://sv.wikipedia.org/wiki/Invandring#Invandringen_till_Sverige)
I korthet så kan man säga att det är ett samlingsbegrepp för alla som flyttar till Sverige av ett eller annat skäl.
Observera att i detta begrepp också inberäknas dem som flyttar tillbaka till sverige efter en längre utlandsvistelse.
Med andra ord så är Invandrare (begreppet) ett samlingsbegrepp över samltiga ovan nämnda grupper, dvs Flykting,
Asylsökande, Ensamkommande barn, Anhöriginvandrare, Arbetskraftsinvandring samt återvändande Svenskar.
Begreppet Arbetskraftsinvandring (http://sv.wikipedia.org/wiki/Arbetskraftsinvandring)
Arbetskraftsinvandring, ord för att beteckna den process varigenom människor migrerar mellan två länder på grund
av att immigrationslandet har ett efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden och aktivt efterfrågar arbetskraft från
andra länder. Arbetskraftsinvandring förekom efter andra världskriget till bl a Sverige och Västtyskland. Även
icke förvärvsarbetande familjemedlemmar, hustrur och barn, flyttade med sina män till de nya länderna, bosatte
sig och i många fall blev medborgare där. Sedan början av 1970-talet har invandringen till Sverige dominerats av
asylsökande sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen kraftigt begränsat möjligheterna till
arbetskraftsinvandring.
Den 15 december 2008 infördes nya regler för arbetskraftsinvandring i Sverige efter en överenskommelse mellan de
fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet de gröna efter att en proposition överlämnats till riksdagen av
migrationsminister Tobias Billström. Det nya systemet är mer öppet än det tidigare och baseras på
arbetsmarknadens behov av arbetskraft. En arbetsgivare som har en position att fylla kan anställa en person från
ett land utanför EU/EES och Schweiz, förutsatt att lön, socialförsäkringsvillkor och andra anställningsvillkor
motsvarar dem som gäller för den i Sverige redan bosatta arbetskraften och lägst motsvarar kollektivavtal eller
branschpraxis. Sverige har därmed ett mer öppet system än vad exempelvis Kanada eller USA har, eftersom de
länderna baserar sina system på politiskt fastställda poängsystem (Kanada) eller kvoter (USA). Ett uppehålls-
och arbetstillstånd kan beviljas för längst två år med möjlighet till förlängning på ytterligare två år
förutsatt att anställningen finns kvar. Efter fyra år kan arbetskraftsmigranten ansöka om permanent
uppehållstillstånd.
3. Hur lång tid tar det från att man anländer till Sverige och man får besked om att man får stanna (TUT eller PUT),
eller om man får avslag?
4. Vilka bestämmelser reglerar vilka som berörs av begreppet ensamkommande barn?
(berörs en del under punkt 2).
Jag vill lyfta denna frågan då många SD-anhängare ofta argumenterar med att dessa barn kommer själva för att sedan då de fått PUT, sedan efterföljs av ett lämmeltåg med sk anhöriginvandrare. Finns det någon statistik på detta? Jag tycker vi behöver lyfta och disskutera denna frågan för att en gång för alla komma till punkt i frågan och komma vidare med andra samhälliga problem.
5. Vilka ekonomiska regler gäller för flyktingar och övriga invandrargrupper enligt punkt 2!
Jag är fruktansvärt trött på att hela tiden få höra att flyktingar har det så himla bra i Sverige. Vi behöver lyfta denna frågan och ta fram ett bra disskussionsunderlag så att vi alla kan hjälpas åt att bemöta den kritik som vissa grupper hela tiden tar upp.
Trackback
