Främlingsfientlighet

Främlingsfientlighet handlar ofta om att människor är rädda för att invandring ska skada till exempel landets nationella identitet eller dess ekonomi. I Europa ser vi idag hur flera främlingsfientliga partier lyckats ta sig in i såväl nationella parlament som i Europaparlamentet.

Främlingsfientlighet betecknar en rädsla, misstro och fientlighet mot främlingar. Den riktas därför ofta mot invandrare och etniska och kulturella minoriteter. Till skillnad från rasism grundas främlingsfientlighet inte på en föreställning om olika mänskliga biologiska raser, utan om olika kulturer som inte borde samexistera. Däremot talar man idag ofta om främlingsfientlighet och rasism som synonymer, eftersom den rasbiologiska rasismen idag alltmer tar sitt uttryck i avstånd från kulturer som man antingen tycker är mindre värda eller likvärdiga men oförenliga med den egna kulturen. Xenofobi är ett annat ord för främlingsfientlighet.

Här kan du bland annat läsa om hur man kan motverka främlingsfientlighet och om de främlingsfientliga partierna i Europa.

Sverige

I Sverige tog sig högerpopulisiska Ny Demokrati in i riksdagen i valet 1991. Partiet förlorade alla sina mandat i riksdagen valet 1994 och försvann helt från den svenska politiska arenan efter valet 1998. Sverigedemokraterna kom valet 2010 över riksdagsspärren och tog 20 mandat. Partiet har sedan dess bildande 1988 tagit fler och fler kommunala mandat och besitter efter valet 2006 281 sådana.

Sverigedemokraterna grundades av grenar ur det nyligen upplösta Sverigepartiet, vilket till stora delar bestod av den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt. Till skillnad från Ny Demokrati som till en början drev högerpopulistiska frågor som stora skattesänkningar, har SD från starten varit ett främlingsfientligt parti. Partiet och dess ledare Jimmie Åkesson har på senare gjort motstånd mot islam till ett av sina huvudfrågor.

Islam

I Sverige finns det uppskattningsvis runt en halv miljon personer med rötter i muslimska länder.

Islams närvaro i Sverige är relativt ny. Vid den sista räkningen över religionstillhörighet i Sverige, från 1930, uppgav 15 personer i Sverige att de var muslimer. Redan på 1700- och 1800-talen var intresset för islam, speciellt inom akademin, stort i Sverige och i slutet av 1800-talet konverterade två kända svenskar till islam, nämligen diplomaten Gustaf Noring och konstnären Ivan Aguéli.

Runt 1940-talet började muslimer invandra till Sverige. Idag uppskattar man att det finns 400 000 - 500 000 personer med rötter i muslimska länder i Sverige, men det är väldigt svårt att veta på grund av svårigheten att definiera vem som är muslim och vem som har muslimsk kulturell bakgrund; vilka kriterier man ställer upp för att avgöra vem som är muslim avgör således hur många muslimer som finns i Sverige. Många människor som kommer ifrån länder där islam är majoritetsreligion har en annan religion än islam, till exempel kristna som flyr förföljelser i Irak. Andra vill ta avstånd ifrån religion då de upplevt religiöst förtryck i sina ursprungsländer, som till exempel de som flytt från Iran efter den islamiska revolutionen 1979. Det är alltså inte möjligt att veta hur många muslimer som finns i Sverige enbart genom att till exempel räkna på hur många människor som kommer ifrån länder där islam är majoritetsreligion.

Det går inte att veta hur många av de som identifierar sig som muslimer eller som har muslimsk kulturell bakgrund som också är troende eller praktiserande muslimer. Dels finns ingen sådan statistik, dels är det svårt att avgöra vem som är praktiserande. Detsamma gäller alla religioner – är man praktiserande och/eller troende kristen om man firar jul? Om man går i kyrkan på påsk men aldrig annars?

Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST, är den svenska myndighet som ger ekonomiskt stöd till religiösa samfund i Sverige. Bidragen bygger på en självskattning av antalet regelbundna besökare av församlingarna och ger därför enbart en fingervisning om hur många som faktiskt deltar i trossamfundets aktiviteter. Vidare behöver personerna som räknas in inte delta i den religiösa verksamheten utan det räcker att man deltar i någon av aktiviteterna som trossamfundet erbjuder. Totalt 2008 var 110 000 personer betjänade av islamiska församlingar enligt SST. Även om denna siffra inte motsvarar alla som är så kallat praktiserande muslimer, eftersom den enbart innefattar de samfund som får statligt stöd, kan man dra den försiktiga slutsatsen att åtminstone hälften av de med muslimsk kulturell bakgrund förmodligen inte är praktiserande muslimer.

texten är hämtad från http://www.migrationsinfo.se/framlingsfientlighet/

Trackback
RSS 2.0