Den kapitala varulven och det socialdemokratiska sveket
Jag skulle egentligen ha skrivit en resedagbok ifrån Österike som en liten följd av bilderna ni ser nedan. Dock kunde jag inte låta bli att kommentera ett program jag såg/ser på TV just nu. Josefsson. Ett program där han tar upp ett antal reportage som han gjort på 70-, 80- och 90-talet. Det visar på framförallt kapitalets utsugande av arbetarna. Hur folk får slita hela sitt liv. Många år utan att ens kunna komma upp i accordsersättning utan får leva enbart på grundlön. Enbart för att man slitit ut sin kropp för en industri som enbart ser dig som en tillgång när du är produktiv. Droppen som fick bägaren att rinna över för mig är när ett litet kostymklätt kapitalistsvin står inför kameran och anklagar en anställd för att ha kokat kaffe till sina arbetskamrater på ARBETSTID, hör och häpna, och därför INTE kommit upp i accordsersättningsnivåerna.
En kapitalist är dock en kapitalist och kommer alltid vara en kapitalist, dvs en person som enbart är intresserad av så hög avkastning på investerat kapital. Oavsett vad som händer med de anställda som är den verkliga orsaken till att kapitalet förräntar sig. Vi ser visserligen hur de stora sk svenska företagen flyttar tillverkning till låglöneländer. Först var det östeuropa och numer sydostasien, dvs kina och länderna däromkring. Detta är visserligen en sanning som de flesta känner till, även om en del inte skulle erkänna att det är såhär eller att de har en annan tolkning. De pratar gärna om individens val och människans utvecklingsmöjligheter. Friheten för individen och annat skitsnack.
Det värsta enligt mig är dock inte Kapitalet. Det värsta är det svekfulla socialdemokratiska partiet som under hela (nåja nästan ialla fall) åttiotalet missledde arbetaren till att tro att partiet skulle verka för arbetarnas bästa. Istället hette det att lönerörelsen skulle vara återhållsam för att skydda oss mot inflationen som skulle driva på arbetslösheten och också äta upp reallöneökningarna. När man får höra om hemliga överläggningar mellan SAP, LO och Svenskt Näringsliv. Stig Malm sitter helt öppet och förnekar detta, medans Kjell-Olof Feldt erkänner öppet. Givetvis efter att ha avgått och numer är en knähund åt kapitalet.
Facket, eller i vart fall topparna inom den fackliga rörelsen, och Socialdemokratin här menat som den innersta kretsen har svikit sina medlemmar och väljare. De har svikit den svenska arbetarrörelsen som med skotten i Ådalen 1931 alltid har stått som en grund för dessa rörelser. Det behövs en förändring i det mänskliga beteendet som förhindrar denna ohejdade egoism. Som gör att gruppen är viktigare än den enskilda individen. Som gör att vi tänker på vår nästa ett steg längre än vad vi gör idag. När vi sitter och frossar i våra matorgier så bör vi kanske tänka både en och två gånger på de människor som går hungriga eller ännu värre inte har tak för huvudet när kvällen och den fuktiga natten kommer. Vi kan inte ha ett samhälle där vi sliter ut våra medborgare på industrigolvet eller vilken produktions- eller tjänsteverksamhet som helst, och därefter bara slänger dessa arbetare på sjukhögen och dessutom tar bort alla intjänade sjukförmåner. Utan att ge kapital till verksamheter som hjälper dessa individer till rehabilitering, omskolning eller på annat sätt återbördar arbetaren ut i arbetslivet.
Vad hände med frihet, broderskap och jämlikhet?
En kapitalist är dock en kapitalist och kommer alltid vara en kapitalist, dvs en person som enbart är intresserad av så hög avkastning på investerat kapital. Oavsett vad som händer med de anställda som är den verkliga orsaken till att kapitalet förräntar sig. Vi ser visserligen hur de stora sk svenska företagen flyttar tillverkning till låglöneländer. Först var det östeuropa och numer sydostasien, dvs kina och länderna däromkring. Detta är visserligen en sanning som de flesta känner till, även om en del inte skulle erkänna att det är såhär eller att de har en annan tolkning. De pratar gärna om individens val och människans utvecklingsmöjligheter. Friheten för individen och annat skitsnack.
Det värsta enligt mig är dock inte Kapitalet. Det värsta är det svekfulla socialdemokratiska partiet som under hela (nåja nästan ialla fall) åttiotalet missledde arbetaren till att tro att partiet skulle verka för arbetarnas bästa. Istället hette det att lönerörelsen skulle vara återhållsam för att skydda oss mot inflationen som skulle driva på arbetslösheten och också äta upp reallöneökningarna. När man får höra om hemliga överläggningar mellan SAP, LO och Svenskt Näringsliv. Stig Malm sitter helt öppet och förnekar detta, medans Kjell-Olof Feldt erkänner öppet. Givetvis efter att ha avgått och numer är en knähund åt kapitalet.
Facket, eller i vart fall topparna inom den fackliga rörelsen, och Socialdemokratin här menat som den innersta kretsen har svikit sina medlemmar och väljare. De har svikit den svenska arbetarrörelsen som med skotten i Ådalen 1931 alltid har stått som en grund för dessa rörelser. Det behövs en förändring i det mänskliga beteendet som förhindrar denna ohejdade egoism. Som gör att gruppen är viktigare än den enskilda individen. Som gör att vi tänker på vår nästa ett steg längre än vad vi gör idag. När vi sitter och frossar i våra matorgier så bör vi kanske tänka både en och två gånger på de människor som går hungriga eller ännu värre inte har tak för huvudet när kvällen och den fuktiga natten kommer. Vi kan inte ha ett samhälle där vi sliter ut våra medborgare på industrigolvet eller vilken produktions- eller tjänsteverksamhet som helst, och därefter bara slänger dessa arbetare på sjukhögen och dessutom tar bort alla intjänade sjukförmåner. Utan att ge kapital till verksamheter som hjälper dessa individer till rehabilitering, omskolning eller på annat sätt återbördar arbetaren ut i arbetslivet.
Vad hände med frihet, broderskap och jämlikhet?
Kommentarer
Trackback
